Skamfläcken

Vellinge kommun, som bland annat omfattar exklusiva Falsterbo och Skanör, är ekonomiskt välmående och huspriserna går upp i takt med den svenska överklassens villighet att lägga ut hundratals miljoner på sommarhus i området. Ett trettiotal flyktingbarn hotar nu att förvandla denna idyll av golf, bryggbad och kräftskivor till ett landskap härjat av våld, missbruk och hat. I alla fall om man ska tro protesterna från vissa kommuninvånare.
Man misstänker att det snarare är rädsla för en kvaddad fastighetsmarknad som döljer sig bakom de upprörda orden. Några trasiga barn som uppenbarligen ingen tar ansvar för riskerar att krossa drömmen om ett klipp. Jag kan inte komma på någon annan förklaring hur jag än vrider och vänder på nyhetsinslagen och de uttalanden som gjorts av upprörda kommuninvånare. Det bör påpekas att det inte gäller alla boende i Vellinge.
2 400 ensamkommande flyktingbarn beräknas ta sig till Sverige i år. Ytterligare 20 000 står utanför Europas gränser och vill in. Hur många barn som lever ”papperslöst” innanför gränserna är okänt.
De senaste åren har över 100 av de ensamkommande barn som tagit sig till Sverige spårlöst försvunnit. Ingen vet vad som har hänt med dem. Den svenska polisen letar inte efter dem.
Dessa barn har oftast fruktansvärda erfarenheter bakom sig. Med hjälp av olika smugglare har de tagit sig genom flera länder för att komma till Sverige. Många har tvingats arbeta under slavliknande förhållanden för att kunna tjäna ihop pengar till nästa smugglare som kan ta dem vidare. En del barn har traumatiska upplevelser av våld, sexuella övergrepp och tortyr på den långa vägen till Sverige eller något annat land som de hoppas ska ge dem nyckeln till ett nytt och bättre liv. Skilda från sina familjer utlämnas de till främmande vuxna som vet att ingen kommer att hålla dem ansvariga för hur de behandlar dessa barn.
När barnen väl har kommit fram till Sverige väntar dem ännu en period av ovisshet. Utfrågningar, ständigt nya människor som talar ett för dem främmande språk och som vill att de ska bevisa att de verkligen är barn och ensamma. Av migrationsverkets metoder för att fastställa barnets ålder och härkomst är tandundersökning den säkraste. De flesta kommer från Somalia, Irak och Afghanistan, länder svårt drabbade av krig och motsättningar. Flertalet barn beviljas uppehållstillstånd.
Många medför inget annat än de smutsiga kläder de har på sig och kanske en liten ryggsäck. Man tycker att det borde finnas gott om plats för dessa barn i Sverige. Ändå är det svårt att hitta boende för dem på många håll i landet.

Ett gruppboende har nu placerats i en kommun som inte tidigare tagit emot flyktingar. Då uppstår vilda protester. Utgör dessa barn ett sådant hot mot Vellingeborna att de med näbbar och klor måste hindra dem från att ha någonstans att bo under en kort period? I väntan på något beständigt.

För två år sedan föreslog KD-politikern Anders Alkewall att kommunen skulle ta emot tre flyktingbarn. Han utsattes för så många hotelser och trakasserier att han till slut hoppade av sina uppdrag i kommunfullmäktige. Även personer som i riksdagsvalet röstar vänster lägger sina kommunala röster på Moderaterna i Vellinge. Rädslan för flyktingar förenar dem över blockgränserna.
Övergivna på denna medmänsklighetens bakgård står en handfull barn som vuxenvärlden inte vill veta av.

Av Dilsa Demirbag-Sten
kulturen@expressen.se