Foto: Fredrik Sandberg / Scanpix

Reptilhjärnornas revansch

Björn Wiman: Domen mot Anna Odell hotar i längden all form av undersökande journalistik och annan oortodox samhällsgranskning. Det öppna samhället sluter sig.

2500 kronor i böter. Ska det vara något att bråka om?
Ja.
Det verkligt uppseendeväckande med tingsrättens fällande dom mot Anna Odell är nämligen det ännu mindre belopp som gör att Odell döms till ”oredligt förfarande”. Hon har åsamkat samhället en merkostnad på 35,20 kronor. Plus – som tingsrätten skriver – en obestämd kostnad i ”förbrukningsmaterial”.
35 kronor. Det är alltså skälet till att en svensk konstelev nu förklaras som kriminell av en svensk domstol. Det är givetvis – som jag skrev när åtalet väcktes i våras – farsartat. Och på ett annat sätt djupt oroande.
Domen får i och med detta nämligen en vidare syftning, som i längden hotar all form av undersökande journalistik och annan oortodox samhällsgranskning. De två DN-journalister som i våras fejkade förkylning på ett antal läkarmottagningar skulle – borde? – alltså även de ha dömts för oredligt förfarande om någon polisanmält dem; några tops och plasthandskar förbrukade de säkert.
Det spelar från och med nu ingen roll vad man anser om Odells aktion – det vill säga om man anser att det är konst eller inte, om man ser det som en spekulativ egotripp eller ett viktigt verk om psykvårdens brister. Denna typ av aktioner måste ett öppet samhälle acceptera. Stockholms tingsrätt har i stället skickat en viktig signal om att det öppna samhället sluter sig.
Är domen också en del i en större repressiv tendens i samhället? Det finns skäl att tro det. Jämför till exempel med när en svensk konstnär senast stod inför rätta, nämligen Mikael Richter som 1997 hade målat en ”pusshållsplats” på gatan. Åklagaren brydde sig den gången inte ens om att skaffa bevisning och Richter frikändes i samband med rättegången.
I dag krävs hårdare tag för att tillfredsställa reptilhjärnan hos en rasande ursprungsbefolkning.

Apropå ursprungsbefolkning. Knappt har domen mot Odell fallit förrän en ny konstnär dyker upp på scenen: SVT. De följer nu upp vårens mediesuccé Diplomaterna med ännu ett projekt som skandalstämplats redan före premiären: Den stora resan, en subtil installation med en doft av tropikhattar, Nordisk familjebok och majsmjöl.
Klockren provokationsestetik! Hur mycket har serien kostat samhället? Och hur långt kan man driva mallgrodorna i det politiskt korrekta kulturetablissemanget innan de spricker?
Fråga bara Stockholms tingsrätt.

Av Björn Wiman
bjorn.wiman@expressen.se

Publicerat 1 september 2009

Uppdaterad 1 september 2009

Dela: (?)

Visa fler

Visa länk till artikeln

Translate

Spara

Skriv ut

Det finns 30 kommentarer på artikeln

Logga in och kommentera

Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Postat av

jmk_malmö

37 den 3 sep 2009 kl 15:19
"undersökande journalistik och annan oortodox samhällsgranskning"
När såg vi det senast? Efter alla lögner gällande främst mångkulturen har väl etablerad media i princip spelat ut sin roll som informationskälla. Odell är bara ännu en tragisk människa som vill framföra/framhäva sin åsikt på bekostnad av andra PRECIS som media gör med mångkulturen.

Postat av

Burr

39 den 3 sep 2009 kl 07:57
Konstens frihet kan jämställas med vår religionsfrihet, men det betyder inte alls att vår demokrati accepterar allt vad som står i Bibeln exempelvis. Vi har nämligen kriminaliserat flera bibliska påbud och maningar som ”att tukta ens barn” osv.

Med andra ord har Anna Odell rätt i ”konsten ska vara fri” men hon har kapitalt missförstått begreppet ”fri/frihet”. Ingenting kan sägas vara ”fritt” utan sitt sammanhang och vårt samhälle med dess demokratiska ordning är själva sammanhanget för vår personliga frihet så väl som för konstens och religionens frihet osv.

Att inte förstå vad ”frihet” innebär är närmast ett beklagligt tecken på att det har gått en sociokulturell inflation i själva frihetsbegreppet, det har förlorat sitt egentliga värde och det är precis det som Anna Odell möjligen har bekräftat.

Postat av

Burr

39 den 3 sep 2009 kl 07:57
Dr House: ”Oj vad vi alla ömkar för att "konstnärer" ska stå över lagen!”

Och i synnerhet vissa kulturskribenter!

Anna Odell har ju helt rätt att ”konsten måste få vara fri”…och den principen är själva fundamentet för vår kulturella och kreativa mångfald. Däremot är lagbrott inte alls frågan om någon frihet utan snarare om anarki och som jag skrivit i ett annat sammanhang är anarki gränslös frihet för vissa som tillgriper makt och fruktans slaveri för de som inte kan eller vågar hävda sig. Av den anledningen har vi just lagar och förordningsregler.

Postat av

boyak

44 den 3 sep 2009 kl 04:10
Konstverk? Måste ha missat det. Förresten, var det inte en snubbe som sket på en målarduk för många år sedan och ställde ut den. Om jag inte minns helt fel så blev många "konskritiker" lyriska över den. Om det inte är en konst att göra konst så är det inte konst. Annars är konst meningslös.

Postat av

eaeaea

40 den 3 sep 2009 kl 02:13
Det är helt fel att säga att kostnaden för det allmänna endast var 35 kronor. Varje patient, äkta eller spelad, kostar att vårda, men när kostnaderna till allra största delen är fasta blir kostnaden blir beräkningarna svåra och man väljer att döma till den enskildes fördel. T o m en kulturjournalist måste förstå att när poliser och vårdpersonal ägnar sin arbetstid åt bortskämda konststudenter blir annat arbete inte utfört och att det är en kostnad.

Den mest absurda synpunkten är annars att även om detta enbart skulle vara en spekulativ egotripp så måste samhället acceptera detta. Närmare krav på straffrättslig immunitet för konstnärer går det inte att komma. Ska det räcka att säga att man är konstnär eller ska Konstfack utfärda "ni slipper ut ur fängelse"-kort?

Postat av

eaeaea

40 den 3 sep 2009 kl 01:50
Intresant att se hur människor med "kultur-" eller "konst-" i yrkesbenämningen desperat försvarar Odells tilltag.

Det är helt fel att säga att kostnaden för det allmänna endast var 35 kronor. Varje patient, äkta eller spelad, kostar att vårda, men när kostnaderna till allra största delen är fasta blir kostnaden blir beräkningarna svåra och man väljer att döma till den enskildes fördel. T

Postat av

Dr House den 2 sep 2009 kl 17:00
Wiman är en bra representant för dåliga kulturskribenter och deras världsfrånvända syn på saker. Nu är enligt Wiman domen mot Odell ett "hot" mot "all form av undersökande journalistik och annan oortodox samhällsgranskning."
Pseudokonstnärer kanske känner sig helt bakbundna av risken till 2500kr i böter! Oj vad vi alla ömkar för att "konstnärer" ska stå över lagen!

Postat av

pellet den 2 sep 2009 kl 16:17
Detta måste ju vara det bästa som hänt kulturen på länge. Nu kan man återigen framställa konsten som "farlig" och konstnären som en frihetshjälte i kampen mot den hemska ÖVERLÄKAREN.

Postat av

pellet den 2 sep 2009 kl 14:16
Jag tror tvärtom att kulturens företrädare jublar över att konsten ännu kan framställas som "farlig".

Postat av

Burr

39 den 2 sep 2009 kl 12:38
Det är väldigt lätt att få intrycket att detta handlar om en ren princip att man inte kan utmana samhällets institutioner någonsin när man läser Björn Wimans och Anna Odells kommentarer.

Nu tror jag inte ett ögonblick att det verkligen är så utan det handlar snarare om att aktören är värdig sin utmaning, dvs någon annan kvinna med betydligt mer karismatisk framtoning och större medial skicklighet hade kanske fått hela nationen jubla för den insatsen.

Detta som inträffat kan liknas med att Anna Odell skulle vält sin färgburk på duken: ”ooops - det visst blev ett konstverk”. Olycksfall i arbetet är själva faktorn varför det blev så som det blev.

Min förståelse bara räcker inte till att se mer än vad jag kan se: ”en stor ful fläck och en spolierad duk”. Det kan hända att det är min brist att jag inte ser några kvaliteter som berättigar ordet ”konst”. Min magra tröst att jag inte tycks vara ensam om den bristen i alla fall.