Curtis Sittenfeld / Presidentens hustru

CURTIS SITTENFELD | Presidentens hustru | Översättning Gudrun Samuelsson | Wahlström & Widstrand, 570 s.

Curtis Sittenfelds tredje roman är en klassisk askungesaga: en vacker, men ensam och olycklig kvinna av folket möter Prince Charming, passionen är stark och omedelbar och ingenting, inte ens den elaka drottningen (a k a Barbara Bush), kan stoppa deras kärlek. Att sagan inte bara är en saga utan i hög grad bygger på Laura Bushs liv gör inte det hela sämre.
Alice Lindgren, som bokens presidenthustru kallas, växer upp i en liten håla i typisk medelklassmiljö. Efter en traumatisk bilolycka då hon var sjutton år har hon svårt för att släppa människor, i synnerhet män, inpå livet. Alice har utbildat sig till bibliotekarie och trivs bra med sitt stillsamma liv: Hon svänger ihop en majs- och tomatsallad framåt kvällskvisten och kryper till sängs med en bok och när det är helg åker hon hem till mamma och pappa.
Så träffar hon Charles Blackwell, skojfrisk och läcker karl med pengar och goda anor (politikersläkt, så nära adel man kan komma i USA). Han har en söt liten rumpa och är en gudabenådad älskare och lovar att aldrig överge henne, de gifter sig och Alices liv blir sig aldrig mer likt.

Givetvis har romanen väckt en del uppståndelse i Amerika – har Laura Bush verkligen gjort abort? Var hennes farmor lesbisk och är inte sexscenerna väl explicita? – och nog är det problematiskt att göra fiktion av levande människors liv. Trots att Sittenfeld skildrar både toalettbesök, sex och plastikoperationer blir det aldrig snaskigt. Hon behärskar till fullo konsten att balansera mellan det slätstrukna och det spekulativa, det ointressanta och det anstötliga. Romanen genomsyras av den kärlek och beundran Sittenfeld avslöjat att hon känner för Laura Bush, utan att det blir jolmigt.
Presidentens hustru är en underbar roman, lika vasst dråplig som I en klass för sig och, på sina ställen, lika hjärtskärande som Mannen i mina drömmar. Sittenfeld skriver den amerikanska kvinnans historia, och hon gör det med skarp penna och blick för det absurda i ett samhälle som präglas av klasskillnader, naiv religiositet och storvulna drömmar.
Mest av allt är ändå Presidentens hustru en kärleksroman – den osannolika berättelsen om den livslånga kärleken mellan en bildad och intellektuell kvinna och en vulgär republikan. Alice stannar hos sin Charles, trots hans alkoholism, trots en elak svärmor, trots sina dubier angående kriget. Hon är Presidentens hustru utan att tappa bort sig själv, och i Sittenfelds version är det inte alls svårt att förstå varför hon älskar sin president.

Av Ann Heberlein
kulturen@expressen.se