Johan Norberg / En perfekt storm

JOHAN NORBERG | En perfekt storm | Hydra förlag, 210 s.

Jag läste aldrig Johan Norbergs Till världskapitalismens försvar. Men hans nya bok, En perfekt storm skulle allt kunna heta ”Till världskapitalismens försvar II: Alltså, det var faktiskt inte vi som började!”
Johan Norberg skriver bra och bokens inledande berättelse om de faktorer som skapade den rådande finanskrisen är underhållande läsning.
Det är en historia om dårar. Fedchefen Alan Greenspan var en dåre som höll nere räntan år efter år. Amerikanska politiker var dårar som bland annat gjorde det för lätt att få bostadslån. Finansmän var dårar som tappade allt omdöme i sin kortsiktiga, högriskabla jakt på maximal utdelning.
Jahapp. Och? Hur tämjer vi denna dårskap i framtiden, det är frågan man vill ha svar på.

Men Johan Norberg sätter inte riktigt ner foten. Aktörerna på marknaden är inte riktigt så där rationella som läroböckernas modeller antyder, det erkänner han. De kan i själva verket bete sig som ett gäng borderlinefigurer som vill maximera vinster till varje pris. De kan vara flock- och herrklubbsdjur som är livrädda för att ropa att kejsaren är naken, av pur rädsla för att frysas ut.
Eller så är de helt införstådda med att marknaden, inklusive det egna företaget, har fått nippran – men de spelar med och hoppas iskallt hinna pensionera sig med en kanonbonus innan korthusen kapsejsar.
MEN: De här figurerna blir värre om man försöker reglera dem, inskärper Norberg. Regler får dem att hitta på ännu galnare saker i sin jakt på utdelning. Det bästa är således att låta dessa marknadens magnifika men nyckfulla djur ströva fritt inom sitt reservat. Försök inte klappa dem. Reglera dem icke. Låt dem utföra sina underbara konster i fred så blir vi alla rikare, förr eller senare.
Johan Norberg lyckas dock inte riktigt övertyga läsaren om att det är en strålande idé att lämna finansmarknaderna åt sig själva. Han försöker inte ens, på allvar, tycker jag. I stället övergår han till att skälla på ”dom som började”, politikerna.
Politikerna är de stora bovarna. Det är de som genom sitt lagstiftande har fått marknadsaktörerna att göra saker som de aldrig skulle ha gjort om de hade lämnats i fred. Politiker är här ett pack. De beskrivs aldrig som folkvalda, som demokratins representanter, som bärare av socialpolitiska visioner. Nej, de är maktfullkomliga, korrupta, kortsiktiga och kliniskt röstmaximerande översittare.

Om man som läsare har den enkla åsikten att demokrati och marknadsekonomi är två bra system som emellertid har sina brister, och om man vill få en bättre idé om hur de två systemen bäst kan befrukta varandra, då ger inte den här boken särskilt mycket.
Det blir till slut en sorts skönhetstävling mellan marknad och demokrati som är till hälften irriterande, till hälften trist.
Så om Johan Norberg verkligen vill göra en insats för sin älskade kapitalism, borde han ge upp sitt reflexmässiga försvar och i stället ägna sig åt konstruktiv kritik.
Inget system har väl någonsin haft ett underskott av den varan.

Av Ann-Charlotte Marteus
ann-charlotte.marteus@expressen.se