Maria Hagberg / Vid 20 börjar den ruttna. En bok om hedersvåld och modiga kvinnor

MARIA HAGBERG | Vid 20 börjar den ruttna. En bok om hedersvåld och modiga kvinnor | Premiss förlag

De utsattas vittnesmål är det centrala i Vid 20 börjar den ruttna. En bok om hedersvåld och modiga kvinnor. Debattören och sociologen Maria Hagberg har en lång och gedigen kännedom om hedersetikens konsekvenser. Som tidigare en av vänsterpartiets profiler och
senare som medlem i FI har hon konsekvent hävdat de unga flickornas rättigheter. Ett engagemang som kostat henne både uppdrag och partilojaliteter.
Efter avhoppet från FI startade hon tillsammans med bland andra Inger Stark (ledamot i Farsta stadsdelsnämnd för vänsterpartiet) Nätverket mot heders-
relaterat våld. Med lång erfarenhet av partipolitiskt arbete och med en aktivists envishet har Hagberg starkt bidragit till att utsatta flickor fått stöd och röst. Hon lyssnar.
Fem kvinnor berättar om sin barndom. Om våldet, kontrollen, könsapartheiden och hatet mot den liberala världen. Det som slår mig är styrkan som ryms i dessa unga kroppar. Trots våld, hot och mordförsök gör flickorna motstånd. Om än medlen och gesterna kan synas små är kraften stark. Vissa skriker ut sin förtvivlan i en värld som är stum och handlingsförlamad. Till slut bryter de sig ur det destruktiva kollektivet.
Livet i familjerna liknar det som uppstår i sekter. Familjemedlemmarna isolerar sig från den hotfulla omvärlden. Flickorna hålls instängda och kontrolleras med förnedring och våld. Pojkarna lider också men har mycket större handlingsutrymme.
Synen på den kvinnliga kroppen som smutsig och skamlig genomsyrar även flickornas förhållningssätt. Arvet är starkt. Prostitution och ätstörningar är exempel på självbestraffningar som återkommer i flickornas berättelser.
Religionen, den sociala kontrollen och föräldrarnas dröm om hemlandet är effektiva verktyg för att konservera den medeltida synen på kvinnan.

Jag förundras över den styrka som dessa unga kvinnor trots allt besitter. Var kommer den ifrån? Och hur många går under i det tysta? Hur lever de flickor som gifts bort mot sin vilja? Hur uthärdar de sina dagar och nätter med männen?
Vi har kommit en bit på vägen efter mordet på Fadime Sahindal men fortfarande finns det krafter som vill tysta, förminska och omtolka hederskulturen. Maria Hagberg lyfter fram de utsattas erfarenheter. Lyssnar och stöttar och hjälper till att formulera motståndet mot de krafter som kväver flickornas rätt till egen sexualitet, rätt att utbilda sig, rätt att utvecklas som likvärdiga människor.
Boken borde bli obligatorisk läsning för alla som på ett eller annat sätt berörs av hedersmordsproblematiken. Liksom för Masoud Kamali och andra som hävdar att problemet inte existerar utan är ett rasistiskt hjärnspöke.
Den lilla handboken avslutas med några raka och tydliga förslag på förändring. Under rubriken ”Vad behöver samhället göra” formulerar Hagberg riktade åtgärder inom ramen för socialtjänstlagen, sekretesslagen, brottsbalken, skolan, tolkverksamheten och mycket annat.

Religionskritiken genomsyrar framställningen. Maria Hagberg manifesterar kampen för ett sekulärt, liberalt och demokratiskt samhälle som värnar om individens fri- och rättig-
heter. Förhoppningsvis kommer boken att bli given referenslitteratur och en milstolpe
i kampen mot hedersetiken och dess groteska uttryck.

Av Dilsa Demirbag-Sten
kulturen@expressen.se