Ombokningar
FÖRLAGDA FAKTA
• Norstedts grundades 1823 och är Sveriges äldsta förlag. Albert Bonniers Förlag grundades 1837 och är Sveriges största skönlitterära förlag. I dag finns det mer än 250 förlag. 80 av dem är medlemmar i Svenska Förläggareföreningen och står för runt 80 procent av bokmarknaden.
• I mer än tio år har bokförsäljningen ökat. Förra årets ökning var inte lika stark som 2006 men fortfarande säljs det runt tio böcker per svensk, de minsta barnen oräknade.
• Norstedts har utsett informations- och marknadschefen Susanna Romanus till Stephen Farran-Lees efterträdare.
Det var en afton i slutet av augusti. Förlagsfesten på Riddarholmen, adress Tryckerigatan 4, var stillsam. Hettan i lokalerna, trängseln och de utdragna intervjuerna med höstens författare fick journalisterna att svettas i sina svarta kläder och längta efter luft och något kallt att dricka.
Alla var inte där. Norstedts tyngsta förläggare, med plats i ledningsgruppen, känd för att vara både trevlig och kunnig, lyste med sin frånvaro.
Det var tänkt så. Han skulle inte visa sig – han hade ju precis gjort Det: tackat ja till ett toppjobb hos den värsta konkurrenten. Självklart skvallrades det. Frågorna från nyfikna reportrar om Bonniers fräcka värvning besvarades med en doft av medieträning:
– Nej, vi är inte i kris.
– Ja, vi är ledsna.
En av förlagets redaktörer la upp mat på tallriken, piffigt här och grönsaker där, och konstaterade som de andra:
– Visst kommer vi att sakna Stephen Farran-Lee. Han var en mycket viktig person för oss. Men vi klarar oss utan honom och letar redan efter en ny.
Uppenbarligen försiggick det arbetet i hemlighet, då Norstedts hemsida stillsamt förkunnade: ”Vi har inga lediga tjänster för närvarande”. Och journalisterna funderade:
– Hur kan den person som har ansvar för klassikerutgivningen och den tyngre litteraturen och som förlägger namnkunniga Norstedts-författare som P O Enquist och Torgny Lindgren, hur kan den chefen försvinna utan att någonting har hänt?
Timmarna gick och den nyblivna författaren ”Plura” Johansson, frontfigur i kvällens underhållning mini-Eldkvarn, frågade publiken: ”Har vi någon olycklig här i kväll?”
Efteråt, när nyheten lagt sig och festen är slut, blir kommentarerna från förlagsvärlden vassare:
– Stephen Farran-Lee skötte inte detta snyggt, säger en känd profil i branschen, som liksom de flesta andra endast uttalar sig anonymt. Stephen tar med sig sitt know-how och kommer att berätta om Norstedts strategier och strukturer. Bonniers får på så sätt veta allt om hur det ser ut internt på Norstedts.
Albert Bonniers Förlags värvning av Stephen Farran-Lee äger rum vid en tidpunkt då den ständigt ökande försäljningen av böcker faktiskt börjar mattas av. De största förlagen gör just nu omfattande omorganisationer, och antalet titlar skärs ner (i första hand är det utländska författare som försvinner). För att kallas succé måste en bok numera sälja sexsiffrigt.
– Jag minns förr om åren, säger en namnkunnig förläggare, när champagnekorkarna kunde flyga i luften när en bok sålt femsiffrigt.
– Nu är kraven helt annorlunda. Och i framtiden blir det bara svårare och svårare. Hur ska vi om och om igen kunna fixa böcker som säljer i 500 000 eller 600 000 exemplar?
Ett sätt är att värva de prestigefyllda namnen, de bästa förläggarna, koncentrera verksamheten och bygga ut marknadsavdelningarna.
Så gör Bonniers. Stephen Farran-Lee går från branschens tvåa Norstedts till ettan, till Albert Bonniers Förlag, och ska tillsammans med Lotta Aquilonius ersätta Hans Isaksson som går i pension.
Den 15 augusti var värvningen av Stephen Farran-Lee en stor kulturnyhet: ”Värsta konkurrenten Bonniers tar stjärnförläggaren på Norstedts”.
– Vi är jätteledsna över att vi har tappat en värderad medarbetare och en skicklig förläggare. Vi ser en större rörlighet över huvud taget och det påverkar vår bransch, säger Maria Hamrefors, vd för Norstedts Förlagsgrupp. Nu hoppas vi att ingen av våra författare följer med Stephen.
– Det här har inget med goda böcker och trevliga författare att göra, säger en branschveteran. Det handlar om pengar. Om makt. Och om inflytande.
En annan branschräv hävdar att värvningen tvärtom är ”uttryck för en rätt så desperat situation”.
– Förr var bokklubbarna Bonniers stora mjölkkossa. Och de mjölkades rätt så rejält. Men om man ser tillbaka på de senaste fem, tio åren är det inte särskilt många av Bonniers författare som ligger i den absoluta toppen på bästsäljarlistorna. Håkan Nesser javisst, men nu är det bara Camilla Läckberg som är i samma storleksordning som Henning Mankell, Jan Guillou och Liza Marklund.
Andra talar mer om problemen hos Norstedts: orolig personal, instabilt marknadsläge och ägare som är misstänksamma och missnöjda, trots framgångarna med Harry Potter, Stieg Larsson och Tolkiens Ringentrilogi. Och som någon påpekar, ”det är som om Norstedts alltid är lite grann till salu”.
Eftersom Stephen Farran-Lee är den tredje profilerade förläggaren att lämna Norstedts på bara ett par år – utan att det handlar om något generationsskifte – drar spekulationerna självklart i gång. Först lämnade Svante Weyler, startade eget förlag, sedan Martin Kaunitz, också till Bonniers, och nu Farran-Lee. Dessutom går Norstedts försäljningschef Göran Wiberg över till Bonniers fackboksutgivning som ny marknadsansvarig.
Vad är felet? Norstedts oförmåga att behålla duktigt folk är uppenbar. Även i en tid då förutsättningarna för bokbranschen förändras måste ändå förlagen stå för en traditionell stabilitet gentemot författarna. Byter förlaget chefer ofta är det svårt – behovet av det stabila är starkt, säger ett par av Norstedts författare:
– Ett förlag får absolut inte ge uttryck av att vara osäkert eller nyckfullt.
Skälet till chefshoppen sägs vara främst ett: ”KF har varit en katastrof som ägare från dag ett”. Missnöjet med Kooperativa förbundet handlar om att KF inte anses förstå eller vara intresserat av Norstedts verksamhet:
Tonen mot KF är hård: det enda som KF:s vd Lars Idermark lär känna till om Norstedts är att ”det visst ska finnas en författare som heter Stieg Larsson”.
– Det blir jag ju väldigt ledsen över att höra, säger Lars Idermark, som tvärtom säger att för KF är medier ”ett satsningsområde”.
– Norstedts är ett av Sveriges finaste förlag och mediegruppen är här för att stanna. Vi får bli bättre på att kommunicera de här sakerna, säger Lars Idermark, som tycker att ”förlaget har en fantastiskt bra utgivning”.
Men KF-chefens entusiasm har inte nått alla på förlaget.
– Man kan väcka en chef på Bonniers mitt i natten och direkt börjar chefen prata om publicistiska värden, säger en förläggare, som hävdar att så är det inte på Norstedts. Där är inte boken i centrum. Vilket irriterar:
– I dag tjänar man så lite på böcker att man måste tycka att det är häftigt att ge ut böcker för att man ska klara av det. På Norstedts har de externa konsulterna och omorganiserandet lett till att allt handlar om flöden och alla bara pratar om flöden. Flödena har liksom blivit viktigare än litteraturen och det är som om flödena har blivit kärnverksamheten.
VD:n Maria Hamrefors har inte en skönlitterär bakgrund utan kommer från läromedelsförlaget Liber. Den nya marknadschefen heter Anne-Marie Lindstedt och har jobbat på Eon, Arla och Aco. Och kritiken handlar om att de ekonomiska analyserna är viktigare än kunskapen om litteratur.
– Om man ska få goda förläggare kan man inte säga till de litterära personerna med estetiskt sinnelag att ”ni kan jobba er blåa mina vänner, men chefer, det blir ni inte”.
Än så länge har inte någon av Stephen Farran-Lees författare följt med till Bonniers: Majgull Axelsson (”Det är en fördel med ett förlag som inte är så oerhört stort”), Jerker Virdborg (” i nuläget har jag inga andra planer än att stanna kvar” och så tallen himself, Per Olov Enquist (”förläggare kommer och går men förlaget består”) – alla är kvar.
Stephen Farran-Lees kommentar till branschens åsikter och spekulationer:
– Jag tycker att det är olyckligt att mitt förlagsbyte har väckt sådana starka reaktioner på sina håll. Det var verkligen inte vad jag ville. Det är olustigt att det uppfattas som ett svek. Ska det vara så förbjudet att byta arbetsplats?
Maja Aase
kulturen@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan