Bibliotekens rosa drömmar

Svensk biblioteksförening satte i februari 2008 igång med kampanjen Library lovers. En kampanj vars syfte är att fram till valet 2010 öka det politiska engagemanget för de offentligt finansierade biblioteken. Biblioteksföreningen har pumpat in åtskilliga miljoner för att synas i mediebruset och brukar ofta berömma sig själv på hemsidan hur framgångsrikt det har delats ut gratis ungflicksrosa kampanjmaterial till allmänhet och  politiker. Det är bara att gratulera Svensk biblioteksförening till framgångarna.
Men hur är det med innehållet i Library lovers? Även om budskapet är tämligen okontroversiellt är det mycket väsentligt: att Sverige behöver en samordnad bibliotekspolitik så att alla medborgare får samma tillgång till landets samlades biblioteks-resurser i form av litteratur, kompetent bibliotekspersonal och möjlighet att söka information i dyra licensdatabaser. Texten i sin helhet kan läsas på www.librarylovers.se.
 
Det stora problemet med kampanjen så här långt är att formen, den fåniga rosa färgen och det puerila slagordet Library lovers helt dominerar över innehållet. Många människor jag talat med fattar inte alls vad det egentligen handlar om.
Det hade varit bättre om Svensk biblioteksförening hade använt rött och svart och det tyska uttrycket för biblioteksälskare: Bibliotheksliebhaber. Då kanske kampanjen skulle tas på ett helt annat allvar än nu.

Sedan undrar jag varför det är så tyst på kultursidorna om denna kampanj? Vad anser författarna, de intellektuella och alla medborgarna som brukar våra svenska folkbibliotek? Varför debatterar inte forskarna i biblioteks- och informationsvetenskap Library lovers-kampanjen? Att Svensk biblioteksförening tagit plats i medierna råder det inga tvivel om. Frågorna om vad de svenska folkbiblioteken ska ägna sig åt i framtiden är alldeles för  väsentliga och berör alldeles för många för att en mediainriktad intresseförening ska ha monopol på problemformuleringsprivilegiet.


Christer Hermansson
kulturen@expressen.se

Kulturchef i Strängnäs kommun och författare till debattboken Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?