Nils Forsberg om fotbollsEM

St Jakob-Park i Basel, 15 juni 2006. Ena kortsidan på Schweiz största fotbollsstadion fylls av VIP-gäster från den pågående konstmässan i takt med att solen sänker sig över den andra. Musik spelas i högtalarna och snart är det premiär för Douglas Gordons och Philippe Parrenos film om Zidane.
Så börjar den gigantiska tv-skärmen att fällas upp från gräsplanen. Samtidigt höjs volymen ett snäpp och fotbolls-hymnen ”You’ll never walk alone” rullar i gång.
De kollektiva ryggradsrysningar som under de följande minuterna fortplantades genom läktaren lär ha stört partikelacceleratorn vid Cern i Genève 15 mil bort. På en och annan man var det nog inte bara håren som reste sig.

Ingenting kan få män inom kulturvärlden och den mer intellektuella delen av medierna lika passionerat engagerade som sport, och då i synnerhet fotboll. Man kunde tro att de, som ägnat åtskillig tid åt böcker, bilder och tankeverksamhet skulle brista ut i darrande lovtal över Hölderlin. Nej, då.
Testa nästa gång du är på middag med några kulturmän att fråga om inte Mircea Cartarescus romaner är rätt överskattade. På sin höjd får du hummanden till svar.
Säg däremot att ”Gheorghe Hagi var ändå en jävel på fasta situationer”, och samtalet kommer att fortsätta långt efter att whiskyn är slut.
Populärkultur fyller en liknande funktion – Wahllöf och Wennö-spalten i DN Kultur är ett särskilt flåsigt exempel – men fotbollen, eh, spelar i en egen division.

Kanske är det en ryggmärgsreflex från puberteten, för vad ger högst status (det vill säga mest tjejer) – att vara bra på versmått eller att vara bra på fotboll? Handlar det, som någon föreslagit, om bristen på bra historier inom kulturvärlden (typ pojken i slummen som levde på skosulor och sparkade på soppåsar men av en slump upptäcktes och nu är proffs)?
Eller har universitetet, postmodernismen och analyserandet förstört möjligheten till känslomässigt engagemang i kulturella uttryck? Men i så fall varför ska kulturmän då skriva analyserande artiklar och böcker om     O Jogo Bonito, ”Nacka” Skoglund eller tidningen Buster vid vartenda mästerskap?
Drömmen om något… äkta? Och om gemenskap: ”Walk on, walk on // With hope in your heart // And you’ll never walk alone // You’ll never walk alone” .

FOTNOT: I kväll möts Schweiz och Tjeckien på Sankt Jakob-Park i Basel.

Av Nils Forsberg
kulturen@expressen.se