60 år av utsatthet

Som liten kunde jag höra unga kurdiska män drömskt tala om Israel som en socialistisk demokrati som byggts upp av ett förföljt folk, utan hemland. Som vi kurder. Drömmen om ett fritt Kurdistan närdes av Israel. Judar var – som vi – föraktade och förföljda av överheten i Mellanöstern.
Sedan den 14 maj 1948 har judar ett land där de kan försvara sin rätt att leva som judar. Utmaningarna och konflikterna har följt den israeliska statens sida genom dess 60-åriga existens.

I En berättelse om kärlek och mörker återberättar den israeliske författaren Amos Oz sin fars historia om hur farfar Alexander följer med sin son för att läxa upp de pojkar som dagen före slagit och slitit av honom byxorna på skolgården i den polska skolan i Vilnius. Pojkarna vägrar att lämna tillbaka byxorna och attackerar Alexander på samma vis som de gjort med sonen. Allt detta inför skolans lärare och rektor som tysta ser på medan eleverna slår, hotar och skämtar om judar.
För sin lille son förklarar Oz far att detta från och med bildandet av Israel aldrig mer ska hända. Det är den 30 november 1947.

Var står vi i dag? Besannades Amos Oz faders ord?
Tyvärr inte. Än i dag 2008 flyr judar till Israel från andra delar av världen.
Israels existens inte bara hotas utan ifrågasätts dagligen. Det är en avgrundsdjup skillnad mellan att – ibland med rätta – ställa Israel till ansvar för brott mot mänskliga rättigheter och att uttala en önskan om att landet borde förintas.
Så länge Israels existens hotas och en hel etnisk grupp görs ansvarig för vad ett lands regering eller armé gör, bekräftas att antisemitismen som ledde till ett folkmord utan motsvarighet i historien fortfarande är en levande realitet.

Israel har många ansikten. Dessvärre är bilden mycket ensidig och aggressiv i de svenska medierna. Möten mellan israeler och palestinier sker dagligen. Det finns engagerade, initiativrika, solidariska, intellektuella och fredliga krafter bland både israeler och palestinier som verkar för en samexistens.
Som den enda demokratin i regionen med en stark och mycket välartikulerad opposition har Israel fred och samverkan som högsta prioritet på sin politiska agenda. För den som besökt landet är detta ett ofrånkomligt faktum som genomsyrar allt liv i Israel.

Av Dilsa Demirbag-Sten
kulturen@expressen.se