Dockmakarens designdöttrar

MER OM BJD.
BJD. Ball jointed doll, i Sverige har man börjat kalla dem kulledsdockor. Det är en handgjord docka i resin (polyeuretanharts) som helt skapas av köparen.
För den som är intresserad av asiatiska dockor finns till exempel det svenska forumet saiainodoru.se.
Volks, den moderna asiatiska kulledsdockans skapare: http://www.volks.co.jp/en/
Cerberus Project Luts, den största koreanska docktillverkaren: http://www.eluts.com/
Elfdoll, mer naturalistiska dockor: http://www.elfdoll.com/

Jag ser på en bild från den 15 februari 2008, på sajten Bilddagboken.se. Den visar tre 27 centimeter stora dockor i nonchalanta poser på en trappa vid Sergels torg i Stockholm. De sitter lutade mot varandra som tre tonårsvänner, de har snörade höga, vita och svarta kängor, stripiga punkfrisyrer, stora ögon och stickade mössor. Sedan en närbild på en av dockorna på ett fik i närheten, en kille med en rosa scarf och tung ögonskugga. Under bilden har den 16-åriga användaren skrivit: ”Cain är så verklig”. Cain är en ball jointed doll, BJD, en asiatisk docktyp som är tillverkad för att göras om. Man bestämmer själv vem den ska bli.

Sedan det japanska företaget Volks började erbjuda sin BJD-docka, den 27 centimeter höga (skala 1:6) ”Super Dollfie”, 1998, har den här kulturen exploderat. Nyligen öppnade Volks en filial i USA. De första BJD-dockorna kom till Sverige omkring 2004. Och sedan en tid ser man dem allt oftare på till exempel Bilddagboken, eller på stan med sina användare. Tillsammans med en mängd andra dockor är de ännu en del av den asiatiska kulturens insteg i den svenska ungdomskulturen.
Kärnan i den här dockleken är den personliga anpassningen. Det menar Jussi M., vice ordförande i föreningen Saiai no doru, som har ett forum för asiatiska dockor.
– Din docka är bara din, Du ger den ett namn, får ett personligt förhållande till den och med namnet följer en tanke om en karaktär, en personlighet, säger han.
Man väljer peruk, hudfärg, händer, fötter, kropp, målning, huvudtyp (de kan heta sådant som ”Dreaming Silvia” eller ”Lion”). Oftast är det huvudet man fastnar för, menar Jussi M, det är där karaktären sitter. BJD-dockorna är handgjorda av polyuretanharts, eller resin på engelska, som av en användare beskrivs som ”len men med struktur, som ett äggskal”.
– Det känns tungt och massivt när man håller i dem, en känsla av något skulpterat som har en substans, det är ett handarbete, säger Jussi M.

Men alla asiatiska dockor är inte skulpturala pjäser. Det finns mindre dockor som Blythe, och Pullip, så kallade ”big head dolls”, med stora huvuden och intagande stora ögon, som håller på att erövra världen. Ofta anpassade och förändrade av sina ägare.
En stor amatörindustri har fötts världen över som producerar och säljer hemsydda dockkläder eller ombyggda dockor, på fantastiska hantverkssajten Etsy, Yahoo! Japan eller Ebay. En av producenterna är Isidora Morales från Barcelona. Hon är 27 år gammal och säljer egna dockkläder och omstöpta dockor. Hon har själv en liten Blythe docka. Den heter Lupita:
– För mig är Lupita som min lilla vän. Jag bär med mig henne överallt i min väska och jag älskar att ta bilder av henne på olika platser, säger Isidora Morales.
– Dockrörelsen är nästan som en parallell värld där ägarna kan uttrycka sig med hjälp av bilder, säger hon. Alla idéer du hittar i den verkliga världen hittar du också här. Oskuld likaväl som våld.

Den tredje mars 2008, på Bilddagboken visar en 22-årig svensk användare hur hon packar upp sin nyanlända docka från dockfabrikanten Bambicrony i Sydkorea. Hon kallar den Momoko. ”Vingar och extra händer! Jag klädde självklart på henne med en gång! Hennes peruk e lite stor men äääsch hon ser söt ut för det! Här är hon med sina två söta föräldrar Rui & Hisahito. De har ett teparty!”.
Det är dockor för den som egentligen förmodligen anses för gammal för dockor. Det är sagor för barn över 18 år. När Volks gjorde en bok om sin historia kallade de den ”Another yourself”.
– De som hittar till den här typen av hobbies är i hög grad samma sorts människor som för 20 år sedan satt och spelade rollspel, säger Jussi M,
Det är en lek på gränsen mellan vuxenliv och barnslighet. En del japansk populärkultur-, en del anime, en del mode, en del hantverk, ofta ganska punkigt, ofta lite goth, men lika gärna Marie Antoinette pudrat med lolitastämning. Egentligen hela den samtida populärdrömkulturen stöpt i en massa unika dockor av harts, vinyl eller plast.
– En del av oss vill inte förlora det där barnsliga, säger Isidora Morales, men vi vill leka med saker som är one of a kind.

Av Dan Hallemar
kulturen@expressen.se