Både Wanja och Mona måste gå
Mona också.
Då menar jag inte att Wanja Lundby-Wedin måste lämna AMF:s styrelse - som dessvärre hon skött som om det vore en skitsak - utan att hennes tid som LO-ordförande måste vara slut.
Antingen öppnar hon dörren för någon annan, som Stig Malm gjorde, till sin heder, eller också sitter hon kvar, skadskjuten, utan inflytande ( men med ett antal lukrativa styrelseuppdrag). Wanja är säkert en bra person, men hennes förtroendekapital är förbrukat
Av alla uppdrag i Sverige, sa den gamle LO-basen Arne Geijer till mig en gång, är det finaste som finns att vara LO-ordförande, att representera arbetarna, killarna vid kiosken, de vanliga. När han sagt det bröt han av ett äpple på hälften och gav mig ena halvan. Det blev vår representationslunch.
Rätt eller fel, LO och SocDem alltid varit samma sak. Farsan jobbade för LO, att han och morsan röstade (s) var en självklarhet och så har det varit för tiotusentals svenskar. Med hjälp av dessa tiotusentals väljare - och en lång rad skickliga ledare - fick vi det vi kallar välfärdssamhället. Det är ett bra samhälle, vi har all anledning att vara stolta över det.
Men någonstans på vägen byråkratiserade det till sig. De som en gång var arbetarnas representanter - ärligt och på allvar - blev istället till pampar. Folket blev till undersåtar, vars främsta uppgift var att lyda och hålla med. Det blev vi och dom och att stå i kö på expeditionen. Kort sagt fick vi ett glapp mellan makthavare och folk utan makt. Och - naturligt nog, hur skulle jag kunna förneka det? - blev det mer och mer viktigt att ha rejält med pengar. LO:s tjänstemän tog ut lite fler dagtraktamenten än de egentligen var berättigade till. Man lastade på sig fler styrelseuppdrag - läs vilken tidning som helst om Wanja! - än man egentligen kunde sköta. Man blev, lite lätt, rik - samtidigt som man hycklade och fördömde bonusar och annat " borgerligt" elände.
Häromdagen frågade jag en före detta ledande LO-man:
- Xxx, vad är det för skillnad mellan 24 styrelseuppdrag, som Wanja hade, och bonus?
Han flinade och svarade omedelbart:
- Som du vet: ingen skillnad alls.
Han hade givetvis rätt.
Bonus är bonus, alltså en högre lön, en större inkomst, en bättre levnadsstandard, oavsett vad du kallar det. Att låtsas ha en låg lön, att leva på "folkets nivå" , när man i själva verket har det mycket bättre, pengar i plånboken, möjlighet att resa, äta, bo bättre är - finns det något annat ord? - hyckleri.
Allt det jag skrivit om Wanja gäller naturligtvis i samma utsträckning Sahlin. Om Mona nu kräver Wanjas avgång - vad hon gör i dag vet jag ju inte eftersom hon ändrar sig så ofta - så måste vi ha rätt att fråga oss:
Visste Du ingenting? (Ha ha)
Varför sa du ingenting?
Tänkte Du på de miljoner LO rutinmässigt pumpat in i SAP:s kampanjer? Tänkte Du på de tusentals funktionärer, också betalda av LO, som tryggat så många socialdemokratiska valsegrar?
Tänkte Du rentav på Din egen maktställning?
Jag påstår mig inte veta. Men ett vet jag: det förtroendekapital som Mona, liksom Wanja, förfogade över är förbrukat. Vill vänstern vinna nästa val måste man välja nya ledare - och svårt blir det i vilket fall som helst efter Wanja och Mona.
Av Ulf Nilson
ulf.nilson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan