Ulf Nilson: Minska Rysslandsberoendet

Just innan väljarna i Tyskland gav Gerhard Schröder sparken träffade han och Vladimir Putin ett avtal.
Den ryska olje- och gasjätten Gazprom bygger en ledning från Viborg till Greifswald (båda en gång under svenskt styre) och börjar 2011 leverera naturgas till Europa. Redan nu täcks 40 procent av kontinentens behov från Ryssland – nu ska beroendet, som givetvis är livsfarligt, öka.
När avtalet träffades var Schröder förbundskansler. Sen blev han, hux flux, ordförande i styrelsen för Nord Stream, som gasbolaget heter. Arvodet ligger enligt uppgift på ca 2,5 miljoner om året. Korruption? Det kan jag alls inte bevisa, så jag påstår ingenting, även om det ser illa ut.
Putin, som i allt väsentligt styr Gazprom (världens största energibolag) såg senare till att hyra in Paavo Lipponen, fd statsminister (s) i Finland som lobbyist.
Honoraret är okänt, men Gazprom tjänar miljarder
v a r j e dag och betalar bra för det man brukar kalla ”inflytande”. Eller mygel.

Bland delägarna i Nord Stream finns E.on (där Sydkraft ingår). E.on servas i Sverige av PR-firman JKL vars mest kände konsult råkar heta Göran Persson (enligt uppgift avlönad med 2 millar om året). Persson uttalade sig en gång i världen m o t projektet och är kanske fortfarande motståndare, vad vet jag…
Nord Streams representant i Sverige heter Dan Svanell, tidigare kommunikationsexpert åt en rad socialdemokratiska statsråd. Ryssarna har också försökt värva på den borgerliga sidan, i första hand Ulrica Schenström, känd som ”pansartaxen” och på sin tid Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare – ja, till den där vinkvällen med TV4:s Anders Pihlblad.

Att bedriva lobbyverksamhet är inte förbjudet. Att (som Carl Bildt på sin tid) ha ett pekuniärt intresse i att det går bra för Gazprom – och därmed göra Europa mer beroende – är inte heller förbjudet. Tvärtom är det i vår demokrati viktigt att vi argumenterar, avslöjar, stöter och blöter de stora frågorna. Bara när olika åsikter möts och tävlar har sanningen en hyfsad chans. Just därför vill jag (för det lilla det är värt) framföra en varning:
Vi bör arbeta för att Europas beroende av rysk energi – redan för stort! – minskar snarare än ökar. Vi bör granska Gazproms planer på baser i Slite och Karlshamn under lupp och helst tänka längre än så:
Ryssland har attackerat Georgien (för all del efter en idiotisk provokation). Man har strypt oljeleveranser till Ukraina och hotat Polen och Tjeckien i samband med baseringen av amerikanska antimissil-missiler. Man sänder, sen lång tid tillbaka väldiga bombplan (troligen utrustade med kärnvapen) världen runt. Senast besökte man Venezuela, där man funnit en bundsförvant i den vettlöse och troget USA-hatande halvdiktatorn Hugo Chávez.

På västra halvklotet skuggas bombplanen (Tu 160 Blackjack) av amerikanska plan beredda att skjuta. I Europa har Storbritannien och Norge haft jaktplan uppe för att visa att man är beredd att försvara sig.
Häromdagen rapporterade somliga medierna andlöst att vi närmar oss en ny Kuba-kris (som den 62 då Chrustjev baserat ut atomladdade missiler på Kuba). Jag tror inte att vi är riktigt där igen, men på väg. Under alla förhållanden har det kalla kriget återuppstått från de döda, framför allt därför att Putin vill tvinga världen till respekt i skräckens tecken.
I Östersjön tänker man skydda gasledningen med hjälp av kärnvapenbestyckade krigsfartyg. I Sverige kan vi mobilisera 10 000 man – om vi får ett år på oss!
Behöver jag säga mer?
Bara när olika åsikter möts och tävlar har sanningen en hyfsad chans.

Av Ulf Nilson
ulf.nilson@expressen.se