Ulf Nilson: Dags att återinföra kolonialismen

Tiden är inne: vi bör återinföra kolonialismen. Om det kan ske med hjälp av förhandlingar, fint. Annars kirurgiskt precisa, militära insatser.
Nu säger ni: men FN då??? Tyvärr är sanningen att FN framför allt är ett ständigt pågående cocktailparti vid East River i New York, en plats där (i allmänhet) snyggt klädda diplomater ägnar sig åt att diskutera problem som de inte kan och alltför ofta inte vill lösa. Att politiker i alla läger, framför allt i maktlösa länder som Sverige, ständigt prisar FN beror framför allt på att organisationen är så bra att ha att krypa bakom när man vill undvika att ta ställning. Att FN skulle skydda små och maktlösa länder är en myt - läs vidare så förstår du.
De två länder som först bör återkoloniseras är givetvis Sudan och Zimbabwe, målfoto vilket som är värst.

I provinsen Darfur i Sudan har en rasistisk milis vid namn Janjawid i fem år våldtagit, torterat, slaktat och drivit på flykt svarta sudaneser. 250, kanske 300 000 har dödats, ett par miljoner befinner sig på flykt, de flesta i Tchad, ett annat land som borde sättas under förmyndare. Med förmyndare menar jag, här som i övriga fall, en hederlig och effektiv förvaltning, skyddad av utländsk trupp (som gärna för mig får vara klädd i FN-basker). Förvaltningen ska gå ut på att skydda alla invånare till liv och lem och göra livet så drägligt som möjligt.
Folkmordet i Darfur stöds av Sudans regering. Denna regering bör avsättas och ställas inför rätta. Eftersom den har stöd av Kina kommer ingenting att ske.

I Zimbabwe har Robert Mugabe i årtionden plågat och mördat sina landsmän. Därtill utarmat landet långt över svältgränsen. Mugabe måste arresteras - ett kompani fallskärmsjägare är allt som behövs! - och ställas inför rätta. Den princip som antogs vid westfaliska freden 1648 - att suveräna stater inte får lägga sig i andra suveräna staters inre angelägenheter - är lika grym som förlegad. Mord är mord även om mördaren är en statschef som mördar sina landsmän. Länder som Sydafrika, som ger diktatorn sitt stöd, bör hotas med sanktioner.
Somalia är inte längre en fungerande stat. I princip har det varit så i 17 år, varje år sämre än det föregående. Nöden är obeskrivlig, livet en kort, men fasansfull mardröm. Den hjälp som ibland listar sig in - hjälparbetare och missionärer är vår tids hjältar och hjältinnor - är en droppe i havet. Somalia måste framför allt avväpnas, skotten knallar alla vakna timmar, men världen har tröttnat. Så bye, bye Somalia...
Det är lika illa i stora delar av Kongo. De FN-förband som satts in har utmärkt sig för våldtäkter och brutalitet. Ett land stort som Europa - mestadels vildmark och kaos - präglas av korruption och vanstyre.

Men Afrika är inte ensamt. I Asien väntar det fruktansvärt förtryckta Nordkorea på nästa svältkatastrof, kanske beledsagad av en kärnvapenattack på Sydkorea eller Japan. Och vi vet alla vad som händer i Myanmar: en diktatorisk militärjunta vägrar sitt folk katastrofhjälp. Brott mot mänskligheten - men straffet drabbar de hjälpbehövande.
Så har vi Iran och arabvärlden där kvinnor i princip är sämre än kreatur. Och...
Men här orkar jag inte mer. Optimisterna tycker att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar. Pessimisterna, som jag tillhör, fruktar att de har rätt...

Av Ulf Nilson
ulf.nilson@expressen.se