Låt mig börja med att säga att bilder, rubriker och artiklar om Knutby-pastorn äcklade mig.
Ja, jag menar när han och hans nya fru hade tårtkalas i fängelset. Jag menar: mannen är dömd för mord, för all del efter en utredning som alla som läst den anser helkass. Men, som sagts, pastor Helge Fossmo är dömd till livstids fängelse för MORD. Jag menar inte att mördare ska torteras eller sättas i tvångströja, men vigsel, tårtkalas, samlagsvisiter och något som märkligt liknar idolporträtt i tidningarna - är vi inte ute och reser nu?
Ska straff inte bland annat AVSKRÄCKA från brott. Istället tycks inställningen vara att den mördade är död, snullet, tjacket, men spelet går vidare...
Jag upprepar: det äcklar mig!
Värre ändå är beslutet att hemligstämpla tsunami-banden i 70 år. Främmande makt kunde få inblick i kanslihusets innersta kärna, hävdar man. Vilket skitsnack. För det första vet främmande makter, i första hand USA och Ryssland, allt de vill veta om beslutsprocessen i Sverige. För det andra är det ju uppenbart att motivet till mörkläggningen är ett helt annat. Nämligen: att skydda högt uppsatta individer. Naturligtvis riktas misstankarna i första hand mot den tidens statsminister, Göran Persson. Slarvade han? Var han full? Gav han felaktiga order? Skyddade han den olycksalige Danielsson?
Dessvärre motverkar hemligstämpeln sitt eget syfte. Den sätter fart på spekulationerna och undergräver förtroendet. Vad är det man vill dölja? Varför sluter ALLA PARTIER upp bakom mörkläggningen - de mäktigas sammansvärjning mot vanligt folk? Vill man försäkra sig, kompisar emellan, om att nästa skandal, som kanske begås av en Moderat eller Centerpartist, inte hellre avslöjas i all sin snuskighet? Är det så att gänget på toppen, antingen man tillhör regeringssidan eller oppositionen är mera angeläget om att styra, ställe, mygla och dribbla - kort sagt värna sina privilegier - än att tjäna folket?
Hemligstämpeln är en skam. Den är ett bevis på den så kallade elitens förakt för folket och en förolämpning mot de olyckliga som försvann i tsunamin, lika väl som deras efterlevande.
Låt mig i samma andedrag ta upp Estonia.
Ja, Estonia, ni minns färjan som sjönk 1993. Alla som drog fram tecken på att haveriet kanske berodde på en explosion - ett attentat med avsikt att döda - avfärdades som knäppskallar som förläst sig på deckare. Men, men småningom avslöjades att Sveriges försvarsmakt använt sig av färjelinjen för att smuggla militär materiel från Estland till Sverige. Tullen fick order att ingenting se och ingenting säga. Ordern var naturligtvis totalt olaglig, men den blev åtlydd, inte minst därför att motiveringen var att rikets säkerhet stod på spel.
Vilken lögn! Vilket fruktansvärt hyckleri och förakt för folket. Precis som under det kalla kriget - och senare i samband med tsunamin - blev det viktigare att skydda ett antal korrupta militärer och politiker än att låta folket/väljarna veta vad man gjorde och varför man gjorde det.
Frågorna kvarstår, oavsett vem som sitter i kanslihuset:
Varför får vi inte veta sanningen om tsunamin?
Varför får vi - de många på verkstadsgolvet - inte veta vilka transaktioner som möjligen ledde till tragedin Estonia?
