Ulf Nilson

Ulf Nilsson: Anna Lindh dog förgäves

Publicerad
Uppdaterad
På lördag är det 11 september. Det är precis tre år sen skyskraporna störtade i eld och rök i New York. Och precis ett år sen Anna Lindh dog efter att ha blivit nedstucken på NK av en ung man fullpumpad med tabletter och hat.
De två länderna reagerade minst sagt olika på sina respektive 11 september.
USA: Ursinne spetsat med ett stänk hysteri. Attack mot Afghanistan, vild jakt på terroristerna i al-Qaida, invasion av Irak. Sverige: Sorg snart kvävd av skitsnack. Utredning av psykiatrin, debatt om polisen. Noll handling. USA: Ett beslutsamt försök att förändra världen till det bättre genom att förklara krig mot islamistisk terrorism och samtidigt försöka tvinga arabvärlden till mer demokrati. En politik som innebär krig och terrordåd så länge vi lever, även om vi lever länge. Sverige: Ett beslut att absolut inte förändra någonting, framför allt inte det system som förvandlat det som en gång var en arbetarrörelse till ett stillestånd bevakat av funktionärer. Under det första halvåret efter Anna Lindhs död har antalet mord och dråp ökat med cirka 30 procent. Ja: 30 PROCENT, en tredjedel fler döda (enligt Brottsförebyggande rådet, Brå). Nästan hälften av alla mord (44 procent) begås med kniv, ofta av berusade eller knarkpåverkade. I sammanhanget är det viktigt att veta att ordet knark FÖR DET MESTA betyder antidepressiva eller smärtstillande preparat utskrivna av läkare. Mijailo studsade omkring på sin mordiska stråt laddad med 15 olika psykofarmaka utskrivna av sex legitimerade läkare – av vilka ingen brydde sig om att kolla vad de andra ordinerat. Enligt uppgift tar 500 000 (!) svenskar och svenskor regelbundet antidepressiva mediciner. Är vi verkligen så sjuka? Uppenbarligen. I ett land där undersökningar visar att var tredje skolelev har sömnsvårigheter, 260 000 barn lever i fattigdom (14 procent, enligt Rädda Barnen) och var femte arbetsför inte jobbar kan det inte vara lätt att leva. Så knivarna viner i luften och läkarna knappar in recept på sina datorer så att tabletterna sprutar ur apoteken. Ministrarna babblar – och just i veckan, ETT HELT ÅR efter Anna Lindh-tragedin, har polisen kommit fram till att statsråd kanske behöver lite bättre skydd. Problemet har UTRETTS, nämligen… Vardagsbrott, däremot, varken utreds eller beivras. Våldtäkterna – invandrarförstädernas värsta epidemi – har ökat med ungefär 17 procent sen början på 2003 (fortfarande enligt Brå). Varje dag våldtas sju kvinnor i Sverige, det är ändå bara den officiella siffran. Det så kallade mörkertalet är enligt all expertis MINST lika stort. Alltså har vi 14 våldtäkter per dag. Och värst: Anna Lindhs hemska död där på NK borde ha lett till en uppryckning. Till åtgärder, en kraftansträngning. Men i helvete. Utredningar, snack, men ingen action – i den meningen dog Anna förgäves och i stor meningslöshet. I USA pågår en intensiv debatt om hur medborgarna ska kunna skydda sig själva – och varandra – för terrorism och andra brott. I Sverige utreder vi allting och polisen stämplar med van hand "uppklarat" på tusentals fall som man bestämt sig för att lägga ner.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida