Ett stort raseri sveper som en tsunami över Sverige. Jag kan inte påminna mig en liknande känslostorm sen Palme-mordet - om ens då.
En ung man slår ihjäl en åldrig och givetvis försvarslös kvinna. Bråket gällde tydligen en parkeringsplats. Ungefär så mycket vet vi - och det är vidrigt och upprörande.
Men lika skrämmande, enligt min uppfattning, är reaktionen - inklusive det stora raseriet - och vad den avslöjar.
Etablerade media, med vilket jag menar tidningar, radio och tv, är försiktiga, ibland vettskrämda, för att bli beskyllda för det vi kallar "främlingsfientlighet". Det var en individ som begick brottet, inte en "libanes", "arab" eller "muslim". I landet Sverige dömer vi individer, den eller de som begått ett brott, inte representanter för grupper, länder eller religioner.

Men Sverige är ett land som sen rätt många år nu talar med kluven tunga. Eller bättre uttryckt: med tusentals tungor.
Jag syftar givetvis på nätet: bloggar, hemsidor, sajter och - inte minst - mejl.
Sen mordet i Landskrona har tonvis med mejl brakat in till mig och säkert dussintals andra skribenter. Många, alltför många, av mejlskrivarna har uttalat avskyvärt rasistiska åsikter. Åsikter av det slaget fördömer jag och vore jag politiskt korrekt kunde jag sätta punkt för krönikan här.
Men (som somliga av er kanske har märkt genom åren ) är jag inte politiskt korrekt. Och sanningen är (enligt min uppfattning) att raseri-tsunamins viktigaste orsak är att Sveriges invandringspolitik är ett stort och farligt misslyckande. Vanligt folk vet det mycket väl men har fått vänja sig vid att så får man inte säga. Vi har tillåtit att ghetton bildas - från Södertälje till Landskrona. Vi har tillåtit "nysvenskar" arbetslöshet och därmed bidragsberoende i mycket större utsträckning än gamla vanliga svenskar. Vi har tillåtit rädsla, misstänksamhet och ibland fiendskap växa fram mellan "oss" och "dom" ( sak samma vilka oss och dom). Varför brinner så många skolor? Varför blir fler och fler kvinnor våldtagna? Varför behöver brandkåren polisskydd i Rosengård?

Ni har alla hört frågor av det slaget, ofta, ofta följt av svaret att visst, visst vet vi, men sånt får man ju inte tala om. Det finns en utbredd känsla av - vågar jag påstå - att politiker och myndigheter för den stora massan svenskar bakom ljuset.
Läget är under kontroll, säger man - men hur kan det då gå som i Landskrona och varför upplever vi då alla denna raseriets och rädslans tsunami?
Jag är inte mycket för toppstyrning, men nu tror jag att regeringen - äntligen - måste erkänna att massinvandring under många år skapat enorma problem. Jag tror att vi måste utreda, knivskarpt, precis när och hur och varför olika grupper kom till Sverige och hur nuläget är. Utredningen bör berätta, med enkla ord, om arbetslöshet, kunskaper i svenska språket, kvinnans ställning i olika grupper. Liksom olika typer av brottslighet, läget i fängelserna, skolbetyg, politisk tillhörighet och andra viktiga fakta.
Eller enklare uttryckt:
Vi måste på allvar försöka lära känna varandra - inte på mordplatsen och i rättssalen utan i vardagslivet. Vi måste erkänna att lika väl som vi är olika så är vi jämlika och måste försöka dra i samma riktning.