Ulf Nilson

Vi har nått en punkt då alla ansträngningar måste göras för att förhindra katastrof

Publicerad
Uppdaterad
När smäller det?
Hur stor blir katastrofen? Tiotusentals döda? En partiellt förgiftad och radioaktiv värld?
Iran förstört? Israel utplånat?
Frågorna ovan ställs dagligen av medier i USA, där jag landade för ett par dagar sen. I Sverige - fredliga, fina Sverige - gillar vi inte att diskutera eventuella katastrofer, men den här gången är oron klart berättigad.
Basfakta: Iran leds av fanatiska, muslimska präster, främst Ali ­Khamenei och den lille binnegalne Mahmoud Ahmadinejad. Båda tillhör islams shia-sekt, som hyllar martyrskap och oförsonlig kamp mot de "otrogna", det vill säga vi.
Shiiterna anser att Israel måste förintas, alltså att varje judisk man, kvinna eller barn måste mördas. Ja, de tycker så - svårt att förstå för en svensk - men de tycker så. På allvar. De vill se ett berg av brinnande lik...
Alltså är risken stor att Iran angriper Israel med en eller flera kärnladdningar, burna av raketer man gjort med hjälp av Kina och Ryssland. Att London eller - mindre troligt - Paris attackeras är fullt möjligt. Stockholm klarar sig genom att vara så obetydligt.
Att Iran är nära, mycket nära, kärnvapen bekräftas av FN:s atomenergiorgan, IAEA, i Wien. Kanske ett år, kanske lite längre...

Kort sagt har vi nått en punkt då alla ansträngningar måste göras för att förhindra katastrof. Fanatikerna i Iran - jag minns de hemska dagarna i Teheran när Khomeini kom till makten! - kan inte tillåtas att ha kärnvapen. Att israelerna tänker så är självklart. Har man mördarens kniv mot strupen är det naturligt att försöka få bort den.
Än så länge har israelerna, diskret stöttade av USA, nöjt sig med hot. Men judarna, som Adolf Hitler (liksom senare Nasser, Saddam Hussein, med flera) ville få bort från jordens yta kan inte undgå att känna oro, kanske rentav ångest. Israel med 22 070 kvadratkilometer är betydligt mindre än Småland (30 000), men har cirka 7,4 miljoner invånare - alltså hårt sammanpackade, omgivna av fiender och sannolikt mera sårbara än några andra människor på jorden. Kan ett så konstruerat land saktmodigt vänta på att oförsonliga fiender siktar in sina kärnvapen?
Svaret är nej.

En israelisk ledare som inte - med alla medel, jag understryker med alla medel - försökte förhindra Förintelsen nr 2, skulle svika sitt folk. Han skulle också, anser jag personligen, svika civilisationen. Uppfattningen är utan tvekan kontroversiell. Att döda många tusen oskyldiga - mer eller mindre oundvikligt om Israel slår till - är en avskyvärd handling.
Å andra sidan: Förhandlingar har hittills inte fört parterna en millimeter närmre varandra.
Vad händer om Iran låter Hizbollah eller Hamas få ett par laddningar, jämförelsevis lätta att smuggla in i Tel Aviv? En samtidig attack på ett par oljeländer skulle snabbt lamslå - och kanske tysta ner - västvärlden. Vad händer då?
Alla vettiga människor hoppas, liksom jag själv, att problemet bör lösas förhandlings­vägen. Men finns den möjligheten över­huvudtaget i den feberheta verklighet som är ­Mellanöstern i dag?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag