När smäller det?
Hur stor blir katastrofen? Tiotusentals döda? En partiellt förgiftad och radioaktiv värld?
Iran förstört? Israel utplånat?
Frågorna ovan ställs dagligen av medier i USA, där jag landade för ett par dagar sen. I Sverige - fredliga, fina Sverige - gillar vi inte att diskutera eventuella katastrofer, men den här gången är oron klart berättigad.
Basfakta: Iran leds av fanatiska, muslimska präster, främst Ali Khamenei och den lille binnegalne Mahmoud Ahmadinejad. Båda tillhör islams shia-sekt, som hyllar martyrskap och oförsonlig kamp mot de "otrogna", det vill säga vi.
Shiiterna anser att Israel måste förintas, alltså att varje judisk man, kvinna eller barn måste mördas. Ja, de tycker så - svårt att förstå för en svensk - men de tycker så. På allvar. De vill se ett berg av brinnande lik...
Alltså är risken stor att Iran angriper Israel med en eller flera kärnladdningar, burna av raketer man gjort med hjälp av Kina och Ryssland. Att London eller - mindre troligt - Paris attackeras är fullt möjligt. Stockholm klarar sig genom att vara så obetydligt.
Att Iran är nära, mycket nära, kärnvapen bekräftas av FN:s atomenergiorgan, IAEA, i Wien. Kanske ett år, kanske lite längre...
Kort sagt har vi nått en punkt då alla ansträngningar måste göras för att förhindra katastrof. Fanatikerna i Iran - jag minns de hemska dagarna i Teheran när Khomeini kom till makten! - kan inte tillåtas att ha kärnvapen. Att israelerna tänker så är självklart. Har man mördarens kniv mot strupen är det naturligt att försöka få bort den.
Än så länge har israelerna, diskret stöttade av USA, nöjt sig med hot. Men judarna, som Adolf Hitler (liksom senare Nasser, Saddam Hussein, med flera) ville få bort från jordens yta kan inte undgå att känna oro, kanske rentav ångest. Israel med 22 070 kvadratkilometer är betydligt mindre än Småland (30 000), men har cirka 7,4 miljoner invånare - alltså hårt sammanpackade, omgivna av fiender och sannolikt mera sårbara än några andra människor på jorden. Kan ett så konstruerat land saktmodigt vänta på att oförsonliga fiender siktar in sina kärnvapen?
Svaret är nej.
En israelisk ledare som inte - med alla medel, jag understryker med alla medel - försökte förhindra Förintelsen nr 2, skulle svika sitt folk. Han skulle också, anser jag personligen, svika civilisationen. Uppfattningen är utan tvekan kontroversiell. Att döda många tusen oskyldiga - mer eller mindre oundvikligt om Israel slår till - är en avskyvärd handling.
Å andra sidan: Förhandlingar har hittills inte fört parterna en millimeter närmre varandra.
Vad händer om Iran låter Hizbollah eller Hamas få ett par laddningar, jämförelsevis lätta att smuggla in i Tel Aviv? En samtidig attack på ett par oljeländer skulle snabbt lamslå - och kanske tysta ner - västvärlden. Vad händer då?
Alla vettiga människor hoppas, liksom jag själv, att problemet bör lösas förhandlingsvägen. Men finns den möjligheten överhuvudtaget i den feberheta verklighet som är Mellanöstern i dag?
