Jag sitter och läser om brott i Sverige på sista tiden. Det jag läser gör mig beklämd. Och rädd, lite rädd.
Sent häromnatten klev en ung man in på andra våningen på nattklubben Nivå. Han hade mord i sinnet och snart hade han skjutit ihjäl en annan ung man – en man ”känd av polisen”, som det står i rapporterna om
brottet.
Exakt vad ”känd av polisen” betyder vet
ingen (utom de få som vet). Normalt sett
brukar det betyda att personen i fråga är ”kriminellt belastad”, alltså har begått brott.
Men vilka brott? Men vad – om något
– hade mördaren med detta att göra? Och så en större fråga, mycket större:
Vi har haft en rad uppmärksammade, frånstötande och vidriga mord på sista tiden. Linda Chen – ja, vad var det? En 18-årig tjej i Göteborg, uppenbarligen skuren till döds med hjälp av en trasig flaska – vad var det? 24-åring knivad till döds vid en bankomat?
Om allt detta hittar jag över 6 miljoner rapporter på Google – ja, över 6 000 000! Men det viktigaste hittar jag inte: politisk aktivitet.
Detta gäller givetvis också det mest uppmärksammade brottet på mycket länge: det dödande slaget på parkeringsplatsen i Landskrona.

Om ett par månader har vi val. Varför säger inget parti ifrån att nu måste vi ta itu med det här! Fler poliser på gator och torg, större
resurser! Mera förståelse, bättre hjälp för folk som blivit ”utanför” (kanske för att de talar knackig svenska)?
Eller hårdare straff? I så fall ett ljungande trendbrott i landet Sverige.
Den unge mannen som slog ihjäl en
gammal, försvarslös tant i Landskrona fick ett år och tio månader. Normalt, läser jag, borde straffet ha varit två år, men eftersom pojken är störd minskade man med två månader. Klokt? Eller fånigt:
betydelselöst?
Jag frågar och tar inte ställning. Men ett vet jag: det börjar bli för mycket tystnad, framför allt från politiska beslutsfattare, och för mycket fikonspråk. Nu behöver vi, mer än på länge, en öppen och seriös debatt om hur det faktiskt ligger till i landet.
Vem begår brott i Sverige?
En särskild sorts individer eller representanter för speciella grupper?
Och framför allt varför?
Sveriges politiker har bra resurser. Reinfeldt, Sahlin, Björklund, Olofsson och kanske till och med Ohly, Wetterstrand och – varför inte? – Jimmy Åkesson bör
studera problemet, belysa det för väljarna – vi vill veta vilket land vi egentligen lever i – och tala om hur problemen kan lösas. Ja,
i alla fall ange färdriktningar som medborgarna kan ta ställning till.

Vi har för mycket mörkläggning och sopa under mattan i Sverige, enligt min uppfattning.
När jag läser den ypperliga boken ”Systemhotande brottslighet” (framför allt den suveräne Lasse Wierups rapport om bland annat mc-gängen) styrks jag
i min uppfattning.
Vi har under en lång, lång följd av år indoktrinerats till att bli så politiskt korrekta – så rädda att vara avvikande – att vi i praktiken blundar för allvarliga problem och ger brottslingar frikort. Politikerna måste ta sitt ansvar och se till att det blir farligt att begå brott  i Sverige – framför allt för brottslingarna.