Slår man upp AMF:s hemsida www.amf.se på datorn i dag står det "Ge dig själv en högre pension". Det står ingenting om direktörer där heller. Och ingenting om att:
1 Flera hundra tusen AMF-kunder, de flesta vanliga LO-knegare, får framöver sämre pension.
2 Medan minst två direktörer, Christer Elmehagen och Ingvar Skeberg, bluffat sig till miljonerna.
Ja, jag skriver "bluffat sig till", för även om ingenting olagligt förekom utnyttjade båda sin ställning som insiders och säkrade flermiljonbelopp (33 respektive två) utan att ge vanliga pensionärer samma chans - eller någon som helst information.
Båda hade kanske läst början på hemsidan så här: Ge dig SJÄLV en högre pension!
Bara för Elmehagen har AMF satt undan 62 miljoner sen -98; de senaste åren har hans "kompensation" varit 104 miljoner!!!

Häpp och herrejävla! Jag kunde lattja med hemsidans skenheliga ord och ironisera över herrarnas girighet länge till, men nog av. Det som har hänt är allvarligt. Så här allvarligt:
AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv, de två organisationer som definierar och (än så länge) dominerar välfärdsstaten Sverige.
I styrelsen sitter bland andra LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och SN:s Urban Bäckström.
Ordförande är landshövdingen i Skåne (och före detta SAF-chefen) Göran Tunhammar.
Alla hederliga, duktiga och framstående personer. Ingen skugga på dem, men likafullt blir jag påmind om en fråga.
Nämligen den fråga som Tennessee-senatorn Howard Baker ställde när Watergate utreddes. Frågan löd så här:
Vad visste presidenten (om mutor, inbrott och skumraskmanövrar) och när visste han det?

Idag bör vi i Sverige fråga oss: Vad visste Lundby-Wedin (och Bäckström och Tunhammar) och när visste de det?
Åtminstone Lundby-Wedin och Tunhammar har fränt kritiserat idiotbonusar och annan girighet i näringslivet.
Samtidigt har man blundat för - ge mig gärna ett bättre ord! - galopperande girighet i det företag man är satt att styra och detta i ett läge då kunderna, flera hundra tusen små, får sämre pension. Hyckleri? Okunskap? Slarv?
Jag vet inte. Däremot vet jag en sak: att den styrelse som hamnar i en så hopplös situation egentligen bara har en utväg, nämligen vägen ut, avgång.
Precis detsamma gäller för övrigt styrelseledamöter och verkställande ledningspersoner i en rad banker och andra företag.
Bör Annika Falkengren vara kvar som SEB:s vd? Förtjänar de Saab och Volvo PV-direktörer som inte skrek till om miljardförluster verkligen vårt förtroende? Mitt svar är givet - ge Du Ditt!

Samtidigt kan jag tala om vad som kommer att hända. Just ingenting.
AMF:s ägare, LO och Svenskt Näringsliv är, som jag redan skrivit, kärnpelare i det svenska systemet.
De viktigaste spelarna har, tillsammans med ett litet antal direktörer, mäklare och politiker med bra förbindelser, greppet över Sverige.
Vi som är små styrs av en liten så kallad elit, där alla alls inte gillar varandra, men trots allt är sammansvetsade och beslutna att fortsätta styra, vara för mer och (snart nog) kvittera ut bonus.
Det är vad AMF-skandalen lär oss.