Överallt i spalter och tv-sändningar möter vi Putin, liten, surögd och (för det mesta) ilsken...
Så har det varit i mer än tio år, sen han tog över efter den icke sällan sketfulle Jeltsin. Som chef för Ryssland, märk väl - Sovjet avskaffades ju redan 1991, sörjt av ingen utom möjligen ett gäng politruker och, här i landet, gamla män och kvinnor som aldrig slutat drömma om arbetarnas lyckorike.
Tro inte att jag skriver detta med förakt. Min farsa, född 1891, blev visserligen socialdemokrat, men han började som kommunist. Det var helt naturligt, för arbetarna (han var stenhuggare då, facklig senare) hade det för jävligt. Ryska revolutionen, när den kom, såg man som en befrielserörelse - vilket den i viss utsträckning också var...
Fast inte länge. Efter Lenin, som inte var någon dununge, kom Stalin med Gulag och massavrättningar. Han hade god hjälp av en liten mustaschprydd (om det nu är ordet) massmördare vid namn Adolf Hitler. Rätt sida vann (annars hade man väl talat bättre tyska) men järnridån gick ner och Churchill, som myntade uttrycket, blev utsparkad av väljarna...
Allt detta vet ni förstås redan, men har ni tänkt på vad som kom sen?
Jo, att vi vann. Helt enkelt vann.
Jag trodde absolut inte på seger hösten -56 när jag gick omkring på Budapests gator och klev över lik och sårade. Jag trodde det inte när Prag-våren smashades tolv år senare - men vi vann.
Ja, vi vann.
Okej, vi och vi. De flesta av oss i Sverige tittade bara på. Men demokratin vann och frihet etablerades även i länder som Polen och Ungern - dock inte det väldiga land, Ryssland, som även utan sina "kolonier", är störst i världen.
Nej. Ryssland är fortfarande Putin-land, sen mer än tio år styrt av en före detta KGB-man som, antar jag, är stolt över sina hårda nypor. Ordning och reda råder i världen, mer eller mindre, och kärnvapenkrig är inte att vänta (ett litet frågetecken för detta borta i Indien och Pakistan). I Europa är kommunismen en papperstiger med löständer och i USA finns den strängt taget inte.
Allting är förvisso inte bra - det vi kan kalla eurokrisen vägrar att ge sig och arbetslösheten är seg - men lik förbannat har de flesta det bättre än någonsin förr.
Detta gäller, om jag har förstått saken rätt, även i Ryssland. Utbildningen har blivit bättre, indoktrineringen mindre allomfattande. Kvinnans roll har blivit betydligt mera mänsklig (grattis Ryssland!) och fylleriet minskat (ja, om jag är rätt informerad).
Kort sagt finns det anledning att se framtiden an med en viss tillförsikt. Tekniker och businessfolk ser till att världen blir mindre och fler och fler underbara städer öppnas för fler och fler. Att "se världen" är inte längre ett privilegium för ett fåtal utan en möjlighet för de många - ja, i "våra länder" de flesta.
Vi äter bättre, reser mer, lever längre och kan (med den fantastiska datorns hjälp) ta reda på det mesta. Vi kan resa i tid och rum och har tid att rulla runt med varandra som aldrig förr (tror jag).
Alltså slutar jag med att upprepa det jag redan sagt: Vi vann!
