Ulf Nilson.

Att jag skriver

så konstigt som jag skriver beror på att jag läste om en färsk Temo-undersökning i tidningarna i söndags. Undersökningen slog fast att

29 procent av svenskarna anser att USA är det största hotet mot världsfreden;

på andra plats kommer Nordkorea med 28 procent;

och på tredje Iran med 18. En tidigare undersökning gjord för Nordiska Rådet visar enorm skepsis - för att inte säga fientlighet - mot framför allt två länder: USA och Israel. Sen tidigare vet vi att svenskarna absolut inte vill vara med i Nato, inte i Europas valutasamarbete och egentligen inte i EU heller. I EU-sammanhang anses vi regelbundet som obstruktionister, isolationationister och högfärdiga vi-vet-bästare. I alla frågor.

Okej,

låt mig ta tillbaka en aning. Jag tror inte att landet drabbats av epidemisk idioti - jag ville bara väcka uppmärksamhet. Däremot vet jag att vi i medierna - ingen nämnd, ingen glömd - aldrig under mina 56 år som journalist gjort ett lika dåligt jobb vad det gäller att beskriva och förklara världen. På 50-och 60-talen var det självklart att radio och tidningar (tv fanns ju knappt) så gott som dagligen rapporterade vad som hände i Europas stora länder. På 70-talet ökade vi på med mycket mera USA, men också Afrika och Asien, inte minst Vietnam. Ett sällsamt och genant kapitel hette Chile. Sedan Salvador Allende blivit president flockades knorrarna i Santiago. I ett läge satt 10-15 svenskar permanent där. I det jättelikt större och viktigare Brasilien fanns det, om jag minns rätt, en halvtidare. Orsaken var att man ville skildra hur socialismen - alltid stark i svenska medierna - spred sig och erövrade kontinenten. Efter Pinochets kupp stack allihop hem igen: när den chilenska verkligheten jävlades blev den rakt av ointressant!

Indoktrineringen

(det finns ju inget annat ord) har fortsatt. USA står i dag till och med lägre i kurs än under Vietnam-kriget, då vi som var med fick det mesta och bästa USA-kritiska materialet från - USA. Precis som vi i dag får det mesta, bästa och häftigast kritiska materialet om Bushs dumheter i Irak från - USA. Svenska medierna har, så vitt jag vet, inga medarbetare i det hemska landet. Det är för farligt - vi tar det amerikanerna gräver fram. Somliga av dem har satt livet till medan de på detta sätt betjänade bland annat oss. Israel, som är en demokrati, fördöms regelbundet värre än Iran, ett land där prästdiktaturen enligt uppgift infört "dubbelt" dödsstraff. Ja: dubbelt. Man hänger den dömde tills han nästan är död, varpå man skär ner, låter vederbörande andas och sen hänger igen. Fint, va? Sverige, det är min ärliga uppfattning, har blivit inåtvänt och navelskådande. I det läge då globaliseringen fortsätter, antingen vi vill det eller ej...i det läge där export är vår enda chans att överleva...vänder vi oss inåt och diskuterar tv-licenser. Jag erkänner mer än gärna att jag är en av ankorna i dammen. Jag borde ha gjort mer, mycket mer - nu har jag bara att tillstå att jag skäms. Vi borde försöka stanna världen. Så att Sverige kan kliva på igen.