Då och då sägs det att amerikanska presidentval är så viktiga att människor världen runt borde ha rösträtt.
En gång i världen skulle jag själv med glädje ha röstat för Kennedy och mot Nixon och 12 år senare för Nixon och mot McGovern. Jag skulle gärna ha stöttat Ronald Reagan (som klarade sig bra utan min hjälp) och försökt få Jimmy Carter utslängd (vilket han blev ändå).
Men i år...
Nej, det går inte. Jag skulle ha röstat på John McCain på grund av hans erfarenhet och hans mod - inte bara mod att stå emot både tortyr och mutförsök under fem års fångenskap i Vietnam, utan också modet att vara annorlunda.
Maverick, kallar man honom, lika med en man som gör vad som faller honom in och kör den politik han tycker är rätt, oavsett vad partibossarna säger.
Att han är oroande gammal, 72 år, och har ett sjuhelvetes explosivt humör, ger inga plus, men ingen är perfekt, så okej, han hade min röst.
Men inte efter valet av Sarah Palin till vicepresidentkandidat.

Det finns egentligen bara två anledningar till att den utanför Alaska så gott som okända guvernören fick chansen.
1, Hon är kvinna, vilket är helt okej med mig.
2, Hon är fanatisk motståndare till aborter. Därför kommer hon att få starkt stöd av "den kristna högern", de bibeltrogna medborgare som gav George W Bush segern och som republikanerna måste vinna.

Jag är själv skeptisk till aborter i flertal. Att ungefär var fjärde graviditet i Sverige slutar med abort känns fel. Däremot är jag till 100 procent för kvinnans rätt att själv bestämma (helst i samråd med den presumtive fadern).
Palins fanatism - hon förnekar också utvecklingsläran - tillhör medeltiden, men nu skriver vi händelsevis 2008.
Så nej tack, absolut inte - särskilt som två år som guvernör i en minst sagt avlägsen delstat inte ger den erfarenhet i världspolitiska frågor som en president helt enkelt måste ha.
Jag kunde mycket väl ha tänkt mig Hillary Clinton som president, men Palin - nej. Om McCain skulle dö, nej, jag vill inte ens tänka på saken. Dessutom var valet av Palin hafsigt och ogenomtänkt, vilket ger obehagliga föraningar om hur McCain skulle bete sig i Vita huset.

Så varför inte Obama? Därför att han är vag och slingrig. Ta Irak som det bästa exemplet. Han är för ett snabbt uttåg, men vill lämna kvar amerikanska trupper (hur många, hur länge?) på obestämd tid. Han vill i stället öka insatsen i det "riktiga" kriget i Afghanistan (vad som är "riktigt" undgår mig) och jaga Usama bin Ladin (som troligen inte finns med oss längre) hårdare.
Obamas långa vänskap med pastor Jeremiah Wright - en ursinnig svart rasist - stinker lång väg och vad erfarenhet beträffar ligger han bara snäppet före Palin; han hittar i Washington, hon ännu inte.

Så aj, aj, aj, vilket val. Det som är bra med amerikanska val är att kandidaterna kläs av in på bara skelettet. Det som är illa är att smarta opportunister som Obama och i någon mån också McCain med hjälp av PR-konsulter och medias heja- eller hat-rop kan förvandlas från vad de är till vad väljarna hoppas att de är.
I år har det slagit slint. Så om jag vore röstberättigad skulle jag göra som miljoner andra väljare: lägga mig på det stora, amerikanska sofflocket. Och hoppas på det bästa.