Ulf Nilson

Säg nej till ett feministparti

Publicerad
Uppdaterad

Ett feministparti är det sista

Sverige behöver. Särskilt om det ska ledas av en opportunistisk glappkäft som Gudrun Schyman. Alla som begriper någonting över huvud taget om politik vet att det nya, så kallade kvinnopartiet främst har två syften: 1. Att ge ett gäng elitistiska damer, nästan alla från Stockholm, makt över de tjejer som är dumma nog att rösta på dem. Makt att bestämma, tala för, framträda och glänsa (även om partilederskan figurerat i en del framträdanden som var, låt oss säga, mindre snygga). 2. Att bevara denna makt – denna plats i rampljus och tv-soffor – med hjälp av en hänsynslös överbudspolitik. Spelets logik är järnhård och feministpartiet är, om det klarar spärren, dömt att bedriva utpressning. Vill Persson, den ende tänkbare partnern, ha stöd i riskdagen så får han betala. Som både v och miljöpartiet visat har Persson inget som helst skydd mot utpressning. Han har längesen upptäckt att han själv inte behöver ta fram plånboken – den uppgiften tillkommer skattebetalarna. Till yttermera visso kommer Ulvskogs "feministas" (vore inte "fidelistas" ett bättre namn?) att hjälpa till med utpressningen.

Missförstå mig inte.

Ett långt liv och en rad remarkabla kvinnor har lärt mig att fria, självständiga och starka kvinnor är Guds främsta gåva till mänskligheten – och manligheten. Men fria, självständiga och starka kvinnor är inte feministpartiets mål. För Schyman, skolad i kommunismen och hängiven dess mest extrema mål, är väljarna en grå massa, vars viktigaste uppgift är att lyda eliten. Individer? Usch, rättning i leden! Egna åsikter? Nej, nej, marschera i takt! Tyvärr skönjer man också, i den så kallade debatten ett bara alltför tydligt manshat. När lagar om kvinnofrid och våldtäkt debatteras ser man en tendens att belägga mannen som sådan – ungefär halva mänskligheten, alltså – med ett slags kollektiv skuld. Vi är alla, på något mystiskt sätt, systematiskt skurkaktiga. Vi förtrycker, aningen vi begriper det eller ej. Vi är, på ett eller annat sätt, nödvändiga för barnalstring, men sen är det slut. Kort sagt: vi har hamnat i en tid där kvinnofascismen gör sig bred och där en liten, men aj så högljudd minoritet vill votera, kvotera, lagstifta och reglera i styrelserum lika väl som sängkammare. Vi som älskar och högaktar varandra på det alldeles vanliga, heterosexuella sättet, som fightas ibland men vanligen löser våra problem i samförstånd, vi borde säga ett ovanligt kraftfullt NEJ till detta senaste försök att dra åt tvångströjan runt Sverige.

Man behöver inte lyssna särskilt länge

för att inse att elitfeministerna inte bryr sig särskilt mycket om den minoritet som har det sämst i landet. Nämligen gamla kvinnor. Tusentals änkor med skamligt låg pension har hamnat utanför debatten, tusentals farmödrar och mormödrar som sitter ensamma runt om i landet förbigås med tystnad. Sammanlagt finns i Schymans Sverige tiotusentals kvinnor som tåget körde ifrån medan somliga gastade om kvotering av styrelseposter och andra företeelser långt från vardagslivet. Nej, vi behöver inget feministparti! Inte en högljudd och mediedriven kravmaskin till! Det är medmänsklighet och sunt förnuft som är bristvaror.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag