Har ni något om Olof Palme?
Den jag frågade var den näst högste chefen för den myndighet i Berlin som tog över när muren föll och Stasi försvann. Stasi hade samlat uppgifter om, vill jag minnas, cirka 5 miljoner personer.
Jag misstänkte inte på minsta sätt Palme för att ha samarbetat med Stasi, men visst hade de spionerat på honom…?
Jag hänvisades till ett läsrum. Efter en stund kom mannen in, ruskade på huvudet och gick igen. Först senare förstod jag.
Under kommande dagar läste jag många tusen sidor Stasi-akter, de flesta av jämmerlig kvalitet, ofta handskrivna av sekreterare som uppenbarligen inte brydde sig ett skvatt om vad de skrev.
Exempel: Chefen för Kolmårdens djurpark (stavat: Komorten!) betecknades som en viktig källa för östtyskarna. Idioti! Kreaturen i djurparken satt knappast på försvarshemligheter.
Jag skriver det jag skriver därför att vi just nu genomlider en ovanligt läskig debatt om Säpos förhållande till Stasi. Bör vi öppna Säpos arkiv för forskaren Birgitta Almgren (och andra seriösa forskare)? Svaret är givetvis ja och orsakerna är följande:
Att svenskar har spionerat på Sverige och förrått sitt land vet alla som kan stava till Wennerström.
Att somliga landsförrädare klarat sig är lika självklart.
Om Säpos arkiv innehåller uppgifter som är intressanta är det viktigt – dessutom ett renlighetskrav – att dessa uppgifter kommer ut.

Att Stasi hade agenter i Sverige råkar jag veta. När jag suttit några timmar i läsrummet i Berlin, kom den höge tjänstemannen tillbaka in med en maskinskriven A4 i handen.
– Här är en förteckning över agenter i Sverige, sa han.
Skriften innehöll uppgifter om orter och antal agenter. Inga namn. När jag kom till Stockholm ringde jag upp dåvarande Säpochefen Mats Börjesson och berättade:
– Den förteckningen skulle jag inte ogärna vilja se, sa han.
Så han fick den.
Det stod helt klart att Stasi – den proportionellt sett största spioneri- och förtrycksorganisation som existerat! – var synnerligen intresserat av Sverige. Detsamma gällde KGB som, det vet vi nu, fick hjälp av åtminstone en svensk som i dag har högsta kändisstatus.
Men – det finns ett problem i sammanhanget.
Eller snarare två:
1. Agenter ljuger. För pengar, för ära, för att klara livhanken.
2. Såvitt jag sett har ingen svensk kommentator noterat att innan muren föll och det ruttna DDR rasade ihop plockade både ryssar och västtyskar – troligen också CIA – till sig de viktigaste akterna i Stasis arkiv. Därmed fick man fenomenala möjligheter till utpressning.
Kanske svenska förrädare som en gång jobbade för Stasi tvingades över till KGB? Kanske Säpo självt är infiltrerat.
Fredrik Reinfeldt borde lyfta telefonen och tvinga fram en öppning av Säpos arkiv. Den hemska sanningen är att svenska män och säkert också kvinnor tjänade en regim som, om Sverige fallit, skulle ha fängslat, torterat och mördat andra svenskar. Spioneri är inte en lek!
Svenskar som i dag gäller för oförvitliga skulle ha piskat och förnedrat motståndare och utsatt deras barn för obarmhärtig indoktrinering. Kommunismens obeskrivliga grymhet är väl belagd. Och svensken är inte immun från ondska – oavsett vad de medlöpare från 68 som fortfarande har plats i den så kallade eliten hävdar.
Så öppna Säpo-arkiven! Att rikets säkerhet skulle vara i fara är en hissnande fräck lögn. Frihet bygger på sanning; nog sagt.