Klockan 18, svensk tid, i dag, tisdagen den 20 januari, inleds den ceremoni som gör honom till världens mäktigaste man. Bokstavligen alla människor på jorden kommer att påverkas - mer eller mindre - av hans genomtänkta beslut, hans infall och nycker; vem han gillar och vem han blir förbannad på blir faktorer i världspolitiken.
Jag har följt amerikansk politik noga och nära sen Kennedys tid och jagat runt med de flesta presidenter sen dess - som en av "grabbarna i bussen" som journalisterna kallades i en utmärkt bok (före den tid då man blev halshuggen om man inte skrev "grabbarna och tjejerna).
Aldrig i min tid har världen hoppats lika mycket på en ny president. Det ger Obama ofantlig goodwill - och bäddar för ursinnig besvikelse. Att förväntningarna är så höga beror, vilket sällan nämns, inte minst på oss, medierna. Ingen presidentkandidat i historien är lika omskriven, fotograferad, filmad, analyserad, kommenterad. Just därför blev Obama på något märkligt sätt FRÄLSAREN, Jesus (eller för somliga kanske till och med Muhammed!) nummer 2. En ljusgestalt, han som ska ställa allt till rätta.
Kan han det? Svar nej!

Israelerna gav honom (som jag förutspådde i en tidigare krönika) en present genom att blåsa av Gaza-kriget. Därmed kan han ägna mer tid åt den ekonomiska krisen - även om en varaktig fred i Mellan-östern förblir en dröm. Och knappt det.
Finanskrisen kommer att lösas, men först sedan arbetslösheten rusat upp till över 7 procent i USA (på 30-talet 25!) och minst lika mycket i de flesta EU-länder, med Sverige i något bättre läge. Kanske. För vår del (se ovan om alla människor på jorden) beror mycket på vad Obama tycker om Detroit.
Hur många miljarder är han beredd att offra på GM, Ford och Chrysler - plus fackföreningen UAW och de Obamavänliga politiker som går i dess ledband. Utpressning pågår.
Den har redan smittat också Sverige, lika med Volvo, Saab och flera andra. Direktörerna tigger och hotar. Det vanligaste förslaget är att skattebetalarna - ja, de som har jobbet kvar - ska stå för fiolerna. I ett, ovanligt vettlöst förslag, krävde Carin Jämtin (s) att staten ska betala lön till anställda i kommuner och landsting så att vi slipper neddragningar i vård och omsorg. Volvo har varit inne på liknande tankegångar - snacka om smygsocialisering!

Obama bekymrar sig säkert inte mycket om Trollhättan, Göteborg Umeå eller ens Karolinska i Stockholm. Nånstans på hans överbelastade skrivbord i Vita huset hittar han, säkert redan i kväll, rapporter om Irans atombomb och den sjukliga fiendskapen mellan Indien och Pakistan - båda med skrämmande arsenaler.
Och så Irak! Och Afghanistan! Darfur, Kongo, Somalia och ett par till får fortsätta att leva sin köttkvarnsliknande tillvaro. Viktigare är naturligtvis - det blir ju val igen - att 47 miljoner amerikaner får den sjukförsäkring de inte har. Har USA råd? Ja. Men vem ska betala? Svårare. Vill amerikanerna forma om sitt land till ett nytt Sverige? Nej tack!
Redan i kväll kastar världen sig över Obama. Nu handlar allting om att prioritera - välja in, välja bort, såga av, inspirera, uppmuntra, skrämma, allt i rimliga doser. Plus att självfallet smäller det nånstans där man absolut inte räknade med det...
Man behöver nog inte sörja särskilt mycket för att man inte fick bli president i Amerika.