Okej, det finns som en samling länder på kartan eller jord­globen, men som politisk enhet finns det inte. Detta är en av huvud­anledningarna till att vi just nu genomlever och genomlider den värsta krisen sedan andra världskriget.
Vi borde ha insett att kris och kaos väntade och somliga gjorde det faktiskt.
Vi borde ha insett att länder som leds av pellejönsar (läs: Berlusconi), tjofladdrickar (läs: Papandreou) plus en eller annan otadlig gentleman (läs: Reinfeldt), länder med olika befolkningar, spretande historia, olika traditioner, seder och bruk - en sådan samling länder kan inte ses som en enhet. Politiskt är en normal italienare och en normal svensk lika varandra ungefär som en falukorv och en metmask liknar varandra. (Jag överlåter åt läsaren att avgöra vem som är vad...)
Så nej: Europa finns inte.
Europa är en världsdel som efter två fruktansvärda krig beslutade sig för att bli en enhet, en union. Detta har man sedan kämpat med - stora ord, plus faktiskt embryot till en armé, men ingen enighet och ingen enhet.
Det som finns är en diskussionsklubb vid namn EU, Europeiska Unionen, som förvisso inte är någon union, utan en löslig sammanslutning styrd, lite grand, av en samling byråkrater i Bryssel, som uppenbarligen saknar förmåga att ta itu med ens halvallvarliga frågor.
Om "EU:s regering" verkligen varit en regering skulle man givetvis ha sett till att kollegerna i Aten inte lånade upp belopp som närmar sig dubbla bnp. Inte heller skulle man ha tillåtit att grekerna pensionerar sig vid femtio, att folk i Italien (en koloss på lerfötter!) fuskar ogenerat med skatterna eller att spanjorerna...
Men nog av. Det står bara alltför klart att ledande politiker i Europa köpt popularitet och röster med hjälp av lånade, för att inte säga stulna pengar. Bankdirektörerna har varit med på noterna, minst sagt - med påföljden att ett par hundra banker riskerar att gå under om man inte stramar åt alldeles förbannat.
Du som läser detta är kanske inget större finansiellt geni (det är förvisso inte jag heller) men visst begriper vi att när den oundvikliga åtstramningen kommer - i värsta fall efter kollaps - så kommer också räkningen. Och vem ska betala? Ja, varken Berlusconi eller Papandreou eller van Rompuy (den senare EU-ropas högste styresman, teoretiskt sett; ni har troligen aldrig hört namnet).
Nej, nej, de höga och mäktiga slipper betala. Det är vi, småfolket som får strama åt. Gissningsvis får vi minst två - tre år med högre arbetslöshet, fler konkurser, sämre pensioner, sviktande vård och omsorg... K ort sagt: kris.
USA har stora problem, inte minst med politiker som köper röster med hjälp av pengar och fagra löften. Samma där som här. Dock har den stora smältdegeln funkat rätt bra: man i USA är man amerikan, inte alaskare eller mississippian. I Europa är man grek eller spanjor eller dansk, men europé är man bara i högtidstal (som ofta föregås av några rejäla vinare).
De stora krigens tid är nog förbi i Europa. Tack för det!
Låt oss nu se till att verkligen vinna freden - innan kineserna har köpt upp större delen av vår gamla kontinent och förvandlat oss till - ja, vad?