Hur många gånger jag har hört det vet jag inte, men det är förvisso många.
- Sluta jobba, säger man. Du är för gammal. Ge plats åt nån yngre!
Mitt svar brukar bli:
- Du är en riktig idiot. Om jag slutar jobba blir jag ju enbart tärande. Om jag däremot jobbar och tjänar pengar och sätter fart på dessa pengar genom att köpa saker, resa hit och dit, gå på krogen och äta fois gras och dricka vin, då skapar jag ju jobb.
Till vilket vederbörande i allmänhet replikerar att gubbjävlar som jag (snart 79 år) är det inget pris på. Egentligen borde vi dö så att man kan spara in pensionspengarna...
Som ni redan har förstått skriver jag det jag skriver med anledning av det där herr Reinfeldt sa om att höja pensionsåldern till 75.
Folk stod på näsan eller trattade på arselet när de läste eller hörde detta uttalande - på många sätt idiotiskt! - av statsministern. Ska svensken bli livegen? Ska vi tvingas jobba tills vi stupar i fåran eller (mera troligt) över skrivbordet...?
Nej, så blir det inte. Fortsätter herr Reinfeldt med sina vilda planer så åker han ut - inte mer med det. Sverige är inte Syrien så det räcker med ett val.
Nåväl (och här snurrar jag runt på klacken) vi blir äldre och äldre och det bor allt fler invandrare som vi inte kan förse med jobb.
Alltså har vi ett problem, modell stort. Det bör vi lösa, inte med stela strukturer och tvångsarbete utan med intelligens och flexibilitet.
Låt oss för det första luckra upp pensionsåldern. Det har i stor utsträckning redan skett men låt oss gå längre. Ingen ska sparkas ut från jobbet och kompisarna - ofta det bästa i hans/hennes liv - på grund av sin ålder.
Den som kan och vill får fortsätta. Bedömningen kan bli svår, mycket svår, men herregud, det är människor vi sysslar med.
Låt oss också titta på framsidan av livet, ungdomen. Själv fick jag börja jobba vid 17. Vi hade inte råd med studenten så jag fick bli obetald volontär på Falkenbergs Tidning.
Viktigast var givetvis att jag fick lära mig jobbet, grundligt. Under 60 år i tidningsvärlden har jag sen haft en otrolig massa tur och är långt ifrån något typiskt fall.
Likafullt vågar jag säga att om fler började jobba tidigare - alla studier är inte meningsfulla - så skulle Sverige få högre BNP och fler lyckliga människor.
Så låt oss tillsammans försöka bryta sönder onödiga strukturer och krossa dumma fördomar. Låt oss förstå att erfarenhet kan vara effektivare än akademiska betyg och att hunger - viljan att vinna livet! - kan försätta berg.
Byråkrati är nödvändig, men den är också tvilling med döden och måste hållas i schack. Livet är ett äventyr (tyvärr inte oändligt) och en alldeles fantastisk resa.
Det var antagligen det herr Reinfeldt ville säga, men eftersom han nu inte gjorde det, hoppar jag ödmjukt in.
Jag hoppas herr Statsministern förlåter, för vi behöver verkligen optimism, framåtanda och en hel del jävlar anamma i vårt gamla fina land.
