Vi svenskar har blivit lurade. Så in i helvete lurade.
De som lurat oss är regering och kontrollmyndigheter, plus - och framför allt! - finansmarknadens aktörer, bankdirektörer, mäklare, rådgivare och allt vad de väljer att kalla sig.
Om jag får börja med en småsak, helt oviktig i det stora spelet men rätt grymt avslöjande, så äger jag själv tre fonder: en hög svenska aktier som jag förvaltar själv, plus två fonder som förvaltas av var sin utbildad förvaltare. Och vilken har lyckats bäst (alltså förlorat minst)? Svar: i särklass den jag, outbildad och okunnig amatör förvaltar själv. De utbildade, professionella förvaltarna har gjort betydligt sämre. Och varför?
Det är inte särskilt svårt att dra slutsatsen att deras professionalism alls inte går ut på att göra mig rikare. Nej, de ska tjäna pengar åt sina företag och sig själva. I goda tider märks detta inte så mycket, men när det kärvar - då lägger de bra papper och pengar för sig och låter kunden sitta med Svarte Petter.
Vi blir lurade, så in i helvete lurade.
Flyttar vi över resonemanget från mikro - småsparare som jag - till makronivå, ser det ut så här. Samtidigt som amerikanska banker förvandlade säkra papper till mer och mer svindlande instrument, tävlade svenskarna bland annat om att pumpa in pengar i Baltikum. Hej vilt, miljard efter miljard för att "slå" konkurrenterna och själva tjäna bonus. En av bankvärldens legendarer, Jacob Palmstierna (en gång stor i SE-banken) sammanfattar kort och koncist i tidskriften DSM:
- Det är på makronivån, på styrelsenivån, på den strategiska nivån som de fatala missbedömningarna gjorts. Ansvaret ligger helt solklart på styrelsenivån.

Så sant. Men låt mig tillägga att de som satt och styrde banker och andra institutioner alls inte är idioter. De visste mycket väl att korthuset skulle störta samman. Men, herregud, det var ju inte deras, privata pengar som stod på spel. Det var "husets", alltså våra pengar. Följaktligen kunde herrarna (och den där damen, ni vet) köra ett så kallat chickenrace mot varandra. Satsa hårdare, öka volymen, visa att du är störst, vackrast och värd högst bonus. Ansvaret ligger, som Palmstierna så riktigt fastslog, på styrelsenivå. Styrelsen sitter där för att övervaka verksamheten, kolla rimligheter, hålla igen. Misslyckas man bör man avgå.
Så vi har att vänta oss massavgång och avböner?

Håll inte andan. Håll inte andan i fråga om bonus heller, oavsett vad Reinfeldt säger.
Majoriteten av de män (och en eller annan dam) som drev oss in i skiten kommer att fortsätta som om ingenting hänt. Om jag kunde gå in i räkenskaperna - vilket jag inte kan - är jag övertygad om att chefer, fondförvaltare, mäklare, etc förlorat avsevärt mindre än vi andra. Sig själv lurar man som bekant helst inte, bättre nån annan får ta smällen.
Dessvärre för de många små, blir det en smäll till. När alla (eller i varje fall de flesta) av de stora aktörerna, de som borde vara mest kompetenta, spekulerat sig till randen av konkurs, då måste "samhället" hoppa in. Kaos på finansmarknaden har vi inte råd med, så in med skattepengar, inte Borgs utan dina.
Först några miljarder för att rädda systemet, sen lite skitsnack om hur fult det är med bonus och sen - största möjliga tystnad, inte minst för att söva de många dumskallar som tror att de inte drabbas - m e n pensionssparar!
Lite senare kommer skattehöjningarna, för notan måste ju betalas. Händelsevis av dig, Svensson. Som redan betalar mest skatt i världen.