Sent på kvällarna för trettio år sen gick jag omkring i Teheran och lyssnade. Tusentals människor hade gått upp på de platta taken. Deras vrål lyste som facklor i mörkret.
- Allah akbar, Gud är stor!
Jag var en av många hundra journalister. Häpna lyssnade vi på folkets röst: Shahen måste bort, Gud är stor!
Den så kallade revolutionen segrade och de flesta av oss sa att fint, nu blir Iran fritt och demokratiskt.
Så fel vi hade.
Några månader senare - när Shahen flytt - tvingades jag andas in i mynningen på en Kalashnikov. Teorin var att om jag hade alkohol i andedräkten (och det hade jag!) skulle skottet gå av och spränga mitt huvud, den alkoholfrie guden till ära. Vid det laget visste vi att den nye härskaren, Imam Khomeini - ni minns kanske hans fanatiska, lågande blick? - var grym och blodtörstig. Varje morgon berättade tidningarna om nya avrättningar. Tusentals dödades, fler fängslades och torterades, över 6 miljoner har fram till i dag flytt landet - och inte precis de sämsta...
Mot slutet på året 79 - jag minns det väl - lät Khomeini " Expertförsamlingen" ( som han själv utsett) göra honom till faqhi, den högste ledaren, den som vet Guds vilja på jorden. Gud bestämmer, förstår ni, men det är en människa, förlåt en man, kvinnor duger inte, som bestämmer vad Gud bestämmer. Kort sagt en diktator i Allahs namn, en grym fars, en bluff, en förolämpning. Innan Khomeini dog - det gör folk ju även om utnämnt sig till Guds ombud - utsåg han Ali Khamenei till sin efterträdare. Nu är det han som bestämmer vad Gud bestämmer. Till exempel att kvinnor inte får väljas till viktiga poster (president, domare, etc) och ärver hälften mot en man. Att de inte får blotta hår eller ben och kan bli stenade vid fall av otrohet (det har hänt helt nyligen).
Med hjälp av den lille, fanatiske Amadinejahd har prästerna bestämt att Gud bestämt att de ska ha makten över armén, det viktiga revolutionsgardet, Pasdaran (där Amadinejahd började) och milisen Basij - mordiska råskinn som används för att eliminera oliktänkande. Makten växer ut ur bösspipan, sägs det. I Iran är det sant.
Det var med all säkerhet Basij som sköt ihjäl Neda Agha-Soltan, en ung kvinna som råkade gå med i en demonstration. Bilder på hennes döda kropp och blodiga ansikte har publicerats bokstavligen hundratusentals gånger världen runt - en skrämmande symbol för den fortsatta våldtäkten på Iran och på prästregimens skam. Våldtäkt och mord: så blir det när människor bestämmer vad Gud bestämmer!
Men kommer inte folket, protesten, demokratin till sist att segra? Till sist (vad det nu betyder?) kanske. Men inte nu och runt hörnet väntar det som kan bli den värsta katastrofen i världens historia. Iran - styrt av män (se ovan om kvinnor) som bestämmer vad Gud bestämt - får kärnvapen, rätt snart. När Israel får bevis slår Israel till, med kärnvapen. Om inte Iran, i Allahs namn, hinner före. Fortfarande skallar ropen om Guds storhet från Teherans platta tak, men tvärtemot vad vi hoppades har allting blivit sämre och farligare.
Snart nog kan en stor del av världen ligga förbränd, förgiftad och obeboelig, huvudsakligen på grund av män som bestämmer vad Gud har bestämt.
