1 200 000 000 000 kronor!
Så mycket pengar ska Du, skattebetalare i Sverige, jag, skattebetalare i Frankrike, och alla andra EU-skattebetalare skänka Grekland. Anledningen: landets ledare, både politiker och ämbetsmän, har begått allvarliga brott, fuskat med siffror, mörkat utgifter. Varför döms ingen till fängelse (svar nedan)?
53 till 67!
Så mycket, så absurt, vettlöst mycket, måste pensionsåldern i landet sannolikt höjas för att spara ihop en liten del av underskottet i statskassan. Det kommer givetvis inte att ske - grekerna var fenomenala lögnare redan på Homeros tid - men lova kan man alltid.
Nu kommer en fråga:
Varför är folk inte rasande, blixt förbannade? Två goda vänner, Richard Swartz och Peter Wolodarski har båda skrivit utmärkta artiklar om situationen - men jag märker inget raseri. Konstigt: vi är ju alla torsk!

Inte bara grekerna behöver hjälp utan också Portugal, Italien, Irland och Spanien (tillsammans med Grekland) de så kallade PIIGS länderna. Pigs betyder grisar. Grisar kallas ofta svin: OK med mig.
I samtliga fall beror de stora underskotten på vanstyre, lika med inkompetens, lika med att politiker, olyckligtvis demokratiskt valda och därför legitima, pytsat ut miljon efter miljon i diverse bidrag, huvudsakligen - det svär jag på - för att ta poäng hos väljare. Lika med köpa jobb och makt åt sig och sitt parti. För att få karusellen att gå ihop har man lånat, lånat, lånat uppenbarligen utan en tanke på att lån ska betalas. Demokrati är det bästa av alla statsskick, men misskött demokrati - korrupt, slafsig, cynisk - stinker. Det bör tilläggas att Storbritannien, fast utanför eurosamarbetet, befinner sig i en lika taskig situation.

Stater gör inte konkurs, heter det. I Greklands fall har det i praktiken redan hänt, men man undviker att använda det fula ordet. Man undviker också - det är lika illa - att slå fast att EU:s olika organ, i Bryssel, Strasbourg och på andra platser, inte lyckats, kanske inte ens försökt, men absolut inte lyckats stoppa de korrupta politikerna. Att sparka ut de värst syndande länderna skulle med all säkerhet få euron att försvinna och EU - i sin nuvarande form - att kollapsa. Vore det så dumt? Kanske, kanske inte, men hur som helst händer det inte. Alltför mycket prestige står på spel. Europas eliter, både i politik och medier, är alltför uppknutna till EU och - fast något mindre - till euron.

Uppenbart är ju, för att bara ta ett exempel, att Sveriges folk, när det sa nej till euron och behöll kronan i folkomröstningen 2003 visade större politisk insikt än det så kallade etablissemanget. Kronan har guppat upp och ner, bevarat balansen i import och export och hjälpt oss alla. Själv var jag - sanningen ska alltid fram! - varm euroanhängare, men där hade jag fel. Sverige tillhör de länder som klarat krisen bäst (tack hr Borg) och någon form av bedräglig fyrdubbel grekisk bokföring har vi inte ägnat oss åt.
Så vad händer nu?
Det gamla vanliga. Knegare i alla EU-stater får betala. Skurkarna på toppen i Aten och andra nyckelstäder klarar sig finfint. Snart är katastrofen glömd. Till nästa gång...