Ulf Nilson. I Iran lär de ha något som kallas "dubbelt dödsstraff". Jag har inte kunnat kolla - det var längesen prästerna i Teheran gav mig visum - men enligt vad det sägs går till så här: Den dödsdömde hängs lite lagom, men skärs ner innan han dör. Sen hängs han igen, på riktigt.
Jag kom att tänka på saken när medierna plötsligt överflödade av rapporter om hur Saddam avrättades. Om irakierna tänkt som iranier (vilket inte sällan händer) skulle man kanske försökt hänga Saddam flera tusen gånger, men lyckligtvis avstod man.
Kurderna är likafullt upprörda, dock inte på grund av hängningen som sådan, utan för att Saddam avrättades på grund av brott mot shiiter, inte kurder.
- Han mördade många fler kurder (kanske 500 000-600 000! ), säger kurderna. Det hade varit mera rättvist att hänga honom för det.
- Till vilket jag helt cyniskt säger: Big Deal. Att hyckla sorg över Saddams död - som alltför många kolleger - orkar jag bara inte.
- Jag kom också att tänka på att Sverige förvisso skiljer sig från de flesta av världens länder. I Höganäs i Skåne dödades 1998 en 18-årig tjej. Slogs ihjäl. På öppen gata. Två unga män greps. Båda erkände att de varit på platsen och att de lämnat tjejen att dö. Men båda förklarade också att "det var inte jag, det var han. Jag försökte hindra honom". Ord stod mot ord och inga vittnen.
Så rätten frikände.
Den dödas anhöriga kan därmed inte få skadestånd. Däremot kan de två - vågar jag skriva våldsverkarna? - få det. De har ju suttit inne.
När jag läser om detta grips jag av raseri. Och ledsnad. Om jag hade en miljon att avvara skulle jag skicka den till tjejens anhöriga. Tyvärr har jag inte resurser av det slaget. Men framför allt: detta domslut är ju Lindome all over again. Där frikändes 1995 två som skyllde på varandra för mordet på en 89-årig gubbe. Senare mördades en krogägare av fyra män. Samma story - och enligt juridisk expertis finns det ett 20-tal liknande fall.
Fria hellre än fälla, ja, ja, ja. Vi ska vara humana! Visst, visst, visst! Men att släppa mördare fria är tammefan inte humant. Det innebär skändning av de mördades minne och skändning av anhöriga och vänner. Om de åtalade BEVISLIGEN fanns på plats och brottet BEVISLIGEN inte begicks av någon annan finns bara en lösning: In med båda, gärna på livstid. Jaga gärna rattfyllerister - som jag betraktar som avskum - och fortkörare med blåslampa, men snälla, snälla ta mördarna först. Och rånare. Och våldtäktsmän.
Rättvisa är naturligtvis och olyckligtvis, alltid ett närmevärde. Men paragrafrytteri och omtanke om åtalades rättigheter får inte övergå i slapphet och förakt för den allmänna rättsuppfattningen.
I Guangzhou i Kina träffade jag en gång en domare. Han berättade om en markvärdinna på flygbolaget som tillsammans med sin pojkvän försnillat ungefär 50 000 kronor (om jag minns rätt).
- Båda blev givetvis avrättade! Sa domaren.
- Lite läskigt... Sa jag.
En biträdande domare som satt bredvid fnös häftigt och frågade surt:
- Så hur mycket behöver man stjäla för att få dödsstraff i Sverige???
Kina är, precis som Irak och USA, ett obarmhärtigt land. Sverige är ett välmenande och barmhärtigt land, fast ibland på alldeles fel ställen. För lite och för mycket skämmer allt...
