Mehdi Ghezali är svensk medborgare. Därmed är han precis lika svensk och har precis samma rättigheter som jag, Ulf, och Du, Svenne.
Jag tror att det är viktigt att slå fast det.
Som svensk medborgare har han, trots sitt konstiga namn, sitt fula skägg och sitt minst sagt misstänkta uppträdande - trots allt detta har han rätt till allt stöd och all hjälp Sveriges regering och svenska myndigheter kan ge. Det betyder:
Vi, svenskarna, är skyldiga att genom våra representanter så långt det är möjligt se till att "Guantánamo-svensken" - som jag personligen ser som en farlig skitstövel! - inte UTAN SKÄL hålls fången. Att han inte blir torterad. Att han får en rättvis rättegång, inklusive kompetent försvarsadvokat. Att han släpps fri om åklagaren ingenting kan bevisa.
Likaså bör vi, medborgare i det civiliserade landet Sverige (där Nilson och Ghezeli har precis samma värde) protestera om den unge mannen eventuellt döms till döden. Även om han överbevisas om att ha gjort sig skyldig till både rån, stöld, uppvigling och mord bör han inte avlivas. Öga för öga, tand för tand gäller inte hos oss: det är en viktig anledning till att vi kan kalla oss civiliserade. Om Mehdi delar min uppfattning vet jag inte.
OK, men här tar det hursomhelst slut. Med avsky minns vi hur Göran Persson 8 juli 2004 slog världsrekord i populistiskt fjäsk genom att skicka regeringsplanet för att hämta hem Ghezeli från Guantánamo. "Fallet avslutat", sa UD triumferande och utrikesminister Freivalds talade högstämt om "en seger för svensk diplomati". Vilket dravel! Vilket hyckleri! Man visste redan då att den unge mannen tidigare hade gått i shejk Omar Bakris koranskola i London - Bakri som talat för "användandet av bakterier mot alla som ockuperar det heliga landet".
Bakteriekrig mot Israel - dessvärre en mycket populär tanke hos de fanatiska muslimer som Ghezeli så tydligt visat att han sympatiserar med.
Jag är, liksom så gott som alla andra vanliga svennar, i högsta grad för religionsfrihet. Tro på Jesus, tro på Muhammad, tro på Ingenting: fint med mig. Jag tycker också - fortfarande som den överväldigande majoriteten svenskar - att människor ska få leva sina liv i så stor frihet som möjligt.
För mig är det viktigt att både sverigedemokrater, kommunister och andra tokstollar får föra ut sina budskap; censur och politisk korrekthet är sanningens värsta fiender.
Bland fundamentalistiska muslimer är censuren total.
Inte nog med det. Häromdagen såg jag en bild från Afghanistan, den del som styrs av talibaner. Unga flickor med skrämda ansikten i sjukhussängar. Någon hade kastat frätande syra i ansiktet på dem därför att de haft fräckheten att gå i skolan. Kvinnor, anser dessa avskyvärda fundamentalister, behöver ju inte, nej, får inte kunna något annan än lyda och föda barn. Islam, som denna mäktiga religion praktiseras av talibanerna är, kort sagt, en förolämpning mot mänskligheten.
I ett civiliserat land har man, för att sammanfatta, rätt att tro precis vad som helst. Men att förtrycka andra människor i den ene eller andre profetens namn är lika förbjudet som mord. Och ska vara det.
Rättelse: I en tidigare version av den här artikeln stavades Ulf Nilsons namn fel.
