Sedan några år har internet alltfler av oss i sitt världsomfattande grepp. Det betyder att vi har tillgång till miljoner och åter miljoner raka och befriande sanningar. Och säkert lika många förföriska lögner.
Problemet är att veta vad som är vad och vilket som är vilket.
Låt mig illustrera med ett exempel från Frankrike, där detta skrivs.
För kort tid sen meddelades i bloggosfären (samlingsnamn på alla som hackar in sina nyheter, synpunkter, idéer eller nervsammanbrott) att Frankrikes president Nicolas Sarkozy (även kallad Bling Bling) fått ihop det med Chantal Jouanno, minister i hans egen regering och därtill karatemästarinna. Ungefär samtidigt meddelade en annan blogg att presidentens maka Carla Bruni kunde "länkas romantiskt" till sångaren Benjamin Biolay.
Tidningar, radio och tv sa inte ett ljud. Men - nu börjar frågorna - var det därför att redaktörerna är rädda? Så har det varit vid tidigare fall. Sarkozy, som är kortvuxen och ilsken, tillfrågades på en presskonferens om han verkligen hade varit otrogen. Svaret: en arg fnysning.
Men, men, men, betyder fnysningen erkännande, förnekande eller bara far åt helvete? Betyder Carlas tystnad ett erkännande eller ett föraktfullt nej?
I fråga om detta finns det lika många uppfattningar som det finns bloggare och bloggläsare. Nätet glöder av budskap som avslöjar (fast vadå?), roar, förströr och förgiftar.
Men inte bara det, långt ifrån. Just nu dras det fram att en gång för några år sen gifte sig Frankrikes populäraste tv-stjärna, Jacques Martin, med en viss Cécilia. Paret vigdes av borgmästaren i lyxförorten Neuilly-sur-Seine som vid den tiden hette - Nicolas Sarkozy! Efter några år bytte Cécilia fot och blev Mme Sarkozy med hemvist i Elyséepalatset. Cécilia - nej, vi slutar där...
Det är inte skvaller som jag är ute efter. Det jag önskar är att ni funderar på frågan: hur påverkar dessa nyheter eller "nyheter" från bloggosfären väljarna i det stora och viktiga landet? Tycker man att presidenten ska vara en riktig hårding (om också med platåskor) som jagar brudar? Eller bör politiker vara renlevnadsmän? Skapar "avslöjandena", som kanske är påhittade, politikerförakt eller seriöst intresse?
Tar den ena smörjan ut den andra med resultatet plus, minus noll?
Svar: vet inte. Jag kan dock meddela att Sarkozys företrädare Chirac var känd som "Herr 12 minuter" (hm). Och dennes företrädare, Mitterrand, hade en utomäktenskaplig dotter, erkänd och i Frankrike och möjligen en till (oerkänd och i Sverige). Ingen av de två skadades av skvallret. Närmast - detta är Frankrike! - tvärtom.
Men åter till nätet. För tämligen precis två år sen utsattes Estland för det somman kallar "cyberterrorism". Någon, ännu okänd, hackade sig in i landets parlament, banker, ministerier, medier och så vidare uppenbarligen i protest mot att man hade beslutat att flytta ryska soldatgravar. Samtidigt och senare utsattes USA:s försvarsmakt för försök till datastöld. I fallet Estland kunde attackerna ha lett till att landets näringsliv helt enkelt slutade fungera.
Jag kunde rada upp fler exempel. Men det kryper redan längs med ryggraden och känns som om en femhundrakilos gorilla lufsade runt skrivbordet och tittade ogillande på mig.
