I går fick landets pensionärer en present av finansminister Anders Borg. Två miljarder kronor att dela på. Det blir i runda slängar ett par hundralappar mer i månaden för de flesta.
Bra? Javisst. En hundring är bättre än ingen hundring, skillnaden mellan en billig lunch eller ingen lunch alls. MEN - låt inte lura Dig. Tusentals pensionärer i Sverige, ett av världens rikaste länder, lever fortfarande på det vi kallar existensminimum.
De är, med ett bättre uttryck, lusfattiga. Låt mig ta Dig med ut i verkligheten bortom siffrorna:
I förra veckan fick jag ett brev som gjorde mig både ledsen och arg. Brevet var skrivet för hand av "anonym värmländska". Det stod:
"För några år sedan dog en kvinna på min hemort av vätskebrist efter en operation. Jag tror fallet är anmält."
Jag insåg då allvaret i att en sjuk människa ej får nog med vätska och bildade 'Ge mig vatten'. En grupp av fem äldre damer i 70- 80-årsåldern har lovat varandra att ge varandra vatten, om vi ej klarar att dricka själva. Kanske kan det bildas flera grupper med detta tema. Det bygger enbart på medmänsklighet. Ge mig vatten! Så enkelt!"
Ge mig vatten. Ett nödrop - i Sverige 2008. Det bör tilläggas att även tiotusentals pensionärer som i n t e befinner sig i vårdapparaten har det eländigt. Att som Lennart Sacrédeus (kd) fnysa åt pensionärernas situation är helt enkelt oförsvarligt.

Läs brevet härovan en gång till och fundera sen på följande uppgift (i socialstyrelsens rapport):
I stora kommuner (som Stockholm) får 80 procent av de gamla en rimlig nattfasta på 11 timmar eller mindre.
I mindre kommuner sjunker siffran ibland till mindre än 50 procent.

Vad betyder det? Jo, att på många platser i Sverige föser man din gamla mamma eller pappa i säng i mer än halva dygnet - utan mat, utan sällskap och utan vatten. Ofta (se nedan) har vederbörande blivit drogad. Det blir inte bättre av att personalen skrämmande ofta är illa utbildad och har svårigheter med svenska språket. Kort sagt: din gamla mamma eller din gamla pappa befinner sig i praktiken i ett slags fängelse där hon eller han behandlas mycket sämre än vad man skulle tillåta i - ett fängelse.
Nej, jag överdriver inte här. Det är väl känt att intagna på straffanstalter har det betydligt bättre än gamla - huvudsakligen därför att de behöver mindre hjälp. Bättre mat, sysselsättning, rekreation. Allt sådant som förvägras tiotusentals äldre människor, oftast med ursäkten "personalbrist".

Utdrag ur ett annat brev:
" En annan dag när jag kommer dit ligger min granne i sängen och jag ser att hans fingertoppar är blanka, svarta av något som frätts in i dessa. Jag frågar en i personalen vad det svarta blanka som frätts in i hennes hud är för något. 'Hon har tagit sig där bak' får jag till svar. Man har inte tillräckligt med personal som kan titta till gamla som ligger och byta ofta på dem. Blöjor kostar för mycket."
Brevskrivaren tillägger att "om jag skötte mina barn på samma sätt som de sköter de äldre, så skulle jag bli anmäld till Barnavårdsnämnden".
Säkert. Dessvärre heter "lösningen" i alltför många fall psykofarmaka. Nyligen rapporterades att fler än 45.000 äldre demenssjuka får "onödigt starka" lugnande mediciner som kan ha allvarliga biverkningar och till och med vara dödliga...
Anders Borgs budget gjorde det lite bättre för de gamla i Sverige - men tyvärr alltför lite.
Siffror kan man förgylla, men inte verkligheten.