Det vi däremot vet är att överstelöjtnant Bertil Ströberg - som visste praktiskt taget allt om Sveriges försvar - en dag år 1983 marscherade in på det stora postkontoret på Vasagatan i Stockholm och bad få ett brev adresserat poste restante till just Sven-Roland Larsson.

Säpo var förvarnat och Ströberg greps omedelbart. Polens ambassad hade nämligen omtänksamt nog tipsat svenska myndigheter. Varför?

"Avslöjanden" och "förklaringar" yrde i luften och gör det i viss mån fortfarande.

Det vi vet är att det kalla kriget pågick för fullt och att "främmande u-båtar" - gissa varifrån - siktades i skärgården både nu och då.

Polacker och ryssar hade ingenting emot att skapa lite kris...

Ströberg förklarade vid förhör att han träffat Larsson när han tog en promenad och räddat honom undan ett överfall - allt detta obestyrkt. Han hade sedan lovat att hämta poste restante-brevet åt sin "vän" (som talade dålig svenska).

Varför?

Det vi vet är att en Sven-Roland Larsson några dar senare - men innan någon visste att polisen tagit Ströberg - hämtade ett poste restante-brev. Men var det samme Sven-Roland?

Vem vet...

Det tycks hursomhelst fastställt att en Sven-Roland Larsson var anställd av Säpo vid den tid då Ströberg påstås ha spionerat.

Ströberg nekade till allt, men dömdes till sex års fängelse.

Flera advokater, inte minst Leif Silbersky, hävdade att bevisningen var minst sagt tunn och kanske dessutom påhittad.

Helt klart tycks det som att polisen "glömde" en del material som kunde ha gett anledning till frikännande.

Ströbergs "kollegor" Stig Wennerström och Stig Bergling, liksom han militärer, tillfogade Sverige stor skada.

I Ströbergs fall är det svårare att riktigt fastställa hur effektiva hans insatser var.

Inte heller finns det några uppgifter om hur polackerna (eller ryssarna, eller...) betalade sin agent.

Efter tiden i fängelset försörjde sig Bertil Ströberg som fastighetsmäklare.