Rätt snart, den 19 september, väljer Sverige riksdag. Enligt alla opinionsmätningar blir det ohyggligt jämnt. KD faller ur, SD kommer in och blir vågmästare. Detta eller andra tänkbara resultat leder till en ilsken debatt, men för de flesta, vanliga svenskar händer i praktiken ingenting. Sverige är låst och statiskt och Jimmy Åkesson är ingen Hitler även om det finns risk för kravaller i vissa invandrartäta områden - vilket för övrigt är rätt vanligt redan nu.

Så: På stället marsch. Troligen - gäsp, gäsp - med Reinfeldt i spetsen. Efter en anständig sorgetid försvinner Sahlin och efterträds av - gäsp, gäsp - Östros.
Utanför landets gränser spelar valet ingen som helst roll, oavsett om Åkesson blir vågmästare eller ej. Jag vill betona att detta egentligen är ett gott betyg åt Sverige och svenskarna.
Just omkring två månader efter Sverige, den 9 november, väljer USA 37 senatorer och 435 medlemmar av representanthuset - ett så kallat "mellanval" där Vita huset inte står på spel. Men ändå gör det, dessvärre.
Enligt opinionsmätningarna kommer Barack Obama och demokraterna att förlora stort. Detta stör inte mig, men borde nog göra det. Svaga och vingskjutna presidenter - se Nixon, se Jimmy Carter, se Bush II - är alltid säkerhetsrisker. En amerikansk president har mer makt än en svensk politiker ens kan drömma om. Kanske till och med mer makt än han - i dystra stunder - önskar sig.

En skadskjuten Obama har, under lång tid, markerat att han vill föra USA ut ur Afghanistan (där talibanerna ler snett i sina grottor) och ut ur Irak (där kaos slipar långa knivar). Kort sagt förmodar de flesta bedömare att en illa försvagad Obama kommer att se till att "förlora" båda krigen - och därmed USA:s inflytande som FRAMFÖR ALLT vilar på militär makt - i den mest explosiva delen av världen. Självfallet kommer Iran, fattigt på grund av sanktioner och styrt av fanatiker, att försöka utnyttja situationen. Självfallet kommer Israels ledare uppleva att ett redan dödligt hot växer. Självfallet kommer grupper som Hizbollah, Hamas och andra att öka sitt inflytande i länder som Syrien, Libanon och Egypten. När "världspolisen" USA mer eller mindre lägger ner den tunga delen av verksamheten kommer andra aktörer att bli djärvare och mer aggressiva - och nu snackar vi inte politik utan "blod och järn" (för att citera den store Otto).
Plus fanatism.
Och kärnvapen.

Vi borde lära oss, också i det konstiga Sverige, att USA garanterat fred och säkerhet för oss och större delen av världen sen andra världskriget OCH att USA:s styrka OCH beredskap att använda militär makt fortfarande är väsentlig, ja, nödvändig för att förhindra katastrof. Även om USA givetvis inte gör allting rätt, är det fortfarande så. Och minns, kära landsmän, att Ryssland - ett grymt diktatoriskt land - upprustar som nästan aldrig förr. En motvikt behövs och den heter inte Sverige...
Släpper amerikanerna greppet blir ett kärnvapenkrig mellan Israel och Iran praktiskt taget oundvikligt. Det fruktansvärt splittrade jättelandet Pakistan kan lätt dras in och därmed också Indien.
Potentiellt är vi alla - jag upprepar: VI ALLA! - hotade av en nukleär katastrof. Det radioaktiva giftet respekterar inga statsgränser...