Om ungefär tre veckor väljer amerikanerna president. Som alltid "den första tisdagen efter den första måndagen i november", händelsevis den sjätte, alltså Gustaf Adolfs-dagen.
Folket däröver har att välja mellan den sittande presidenten, Barack Obama och hans stenrike utmanare, Mitt Romney. Allting tyder på att vad folk tror om det vi kallar ekonomin blir avgörande.
USA har, precis som Grekland, Italien och åtskilliga andra, levt över sina tillgångar: pytsat ut för många dollar - och vi snackar miljarders miljarder här! - på löner, bidrag och räddningsaktioner för företag på väg mot konkurs. Man sitter mitt i en världsomspännande kris, lika allvarlig som den som kom till i början på 30-talet och verksamt bidrog till Hitler och andra världskriget. Den stora frågan blir därför: Kan det gå lika illa den här gången också?
Mitt svar är: så gott som säkert inte.
Europas länder är inte pigga på att slåss. Man kan tänka sig att Grekland sparkas ut ur Euroklubben och att det finansiella samarbetet spricker. Politiker och andra ledare kommer att gapa, skrika och skylla på varandra, men krig? Nej.
Det är värt att notera att Ryssland, ett stort hot ända sen 1945 befinner sig i rätt ömkligt skick. Hotet från Moskva finns knappast mer. Demokratierna, framför allt USA, har helt enkelt tagit hem matchen. Den enda seriösa utmanaren om inflytande i världen, det väldiga Kina, är inte redo än - och blir det kanske aldrig...
USA och dess lydländer (mer eller mindre) i Europa är ohotade, militärt sett. Däremot, det måste jag upprepa, är arbetslöshet, utslagning, konkurser (och inkompetenta politiker) växande problem.
Detsamma gäller i hög grad Mellanöstern. Syrien är ett blödande sår och detsamma gäller Irak. Att syrierna provocerar Turkiet till ett dumt litet krig är inte omöjligt och Iran och Irak kan mycket väl puckla på varandra igen. USA verkar inte intresserat av att sätta in stridskrafter för att "stabilisera" (som det heter) situationen.
Ett alldeles särskilt problem är Irans atombomb - om och när den finns. Min gissning är att iranierna redan har en eller annan laddning, men inga pålitliga vapenbärare. Att de islamistiska fanatiker som styr det stora oljelandet är kapabla att sätta in bomben betvivlas knappast av någon och framför allt i Israel - troligen utsett till mål - är oron stor.
Får vi uppleva en israelisk preventivattack? Eller ett svampmoln över Jerusalem? Eller bådadera?
Hur reagerar Ryssland? Och USA?
Frågorna är totalt omöjliga att besvara. Med all säkerhet har både Obama och Romney ägnat problemet stor tankemöda. Gissningsvis finns relativt detaljerade planer för hur USA ska eliminera hotet. Såvida man inte väljer att låta Israel handla till sitt eget skydd, i så fall säkert med garantier om hjälp.
Problemet är givetvis att man aldrig kan exakt förutse hur en kritisk situation - där många tusen liv står på spel - kommer att utvecklas. Kan man förstöra Teherans vapen innan det kommer till användning? Kan man hota Iran på ett tillräckligt trovärdigt sätt för att stoppa utvecklingen? Kan man rentav förhandla bort hotet?
Frågorna blir hängande i luften. I varje fall kan inte jag besvara dem...
