Alkohol bokfördes som "personalvård".

Okej, jag är inte alls nykterist. Jag har ingenting emot ett järn då och då (helst varje eftermiddag, efter jobbet).

Men sprit är sprit (liksom snus är snus, om än i gyllne dosor) och när en statlig institution, Stiftelsen för strategisk forskning, bokför drinkarna som "personalvård", så handlar det om bedrägeri.

Efter att ha traskat omkring på Google och diverse internetsajter i några timmar och läst de stora tidningarnas rapportering inser jag att fusk och bedrägeri i - framför allt - skattefrågor, har nått nya höjder. Det är säkert inte speciellt konstigt, tror jag.

Sverige har enormt höga skatter, jämfört med, till exempel Frankrike, där jag råkar bo, USA där jag bodde 17 år, och en oherrans massa andra länder.

Högt skattetryck gör det lönsamt att, hm, glida lite med sanningen och (när man vågar) fuska.

Jag påstår inte att svenskarna är värst i världen (det kan jag verkligen inte bevisa) men efter att ha bott i nämnda länder och rest omkring i världen i över 60 år, är jag övertygad att vi ligger på topp.

Anledningen är naturligtvis den självklara: skattefusk är, relativt sett, en bättre affär i Sverige än i otaliga andra länder. Dessutom har vi mycket avundsjuka och (ofta hycklande) moralism i landet.

Om någon smörjer kråset lite väl lyxigt, och detta råkar bli känt, då jävlar kommer Kungliga Svenska Avundsjukan i spel...

Sverige ska vara nyktert, genomreglerat och effektivt - så är vi uppfostrade att tycka. Reglerna ska vara strikta och gälla för alla, utan undantag. Eller ja, för alla som inte har råd att anlita Micael Bindefeld, som (enligt uppgift i tidningen) tjänade 9,3 miljoner på tre år med SSF. Hyckleriet (vågar jag skriva det?) har uppenbarligen ett rätt högt pris.

Det jag söker (på mitt klumpiga sätt) är större öppenhet och mindre hyckleri. Sverige skulle med all säkerhet inte supa ner sig även om vi sänkte spritskatterna och tillät försäljning av sprit i livsmedelsbutikerna.

Tvärtom (tror jag, understrykes tror) att en avdramatisering skulle minska konsumtionen, om också inte särskilt mycket.

Nu råkar jag inse att utvecklingen med all säkerhet inte kommer att gå i den riktningen. De makthavare som vågar tala mot restriktioner - inte många! - skulle alldeles säkert få kritik för att vara alltför "liberala" (med vilket man menar lättsinnig, slapp). Istället bör man vara strikt, sträng och obrottsligt nykter.

Det senare hör också ihop med att det finns en utbredd uppfattning som dikterar att alla svenskar bör uppföra sig på samma sätt i viktiga frågor. Rösta, fira jul och dricka lagom (vad det nu är). Man ska inte skilja sig från mängden, ja, såvida inte man är Bindefeld eller Fredrik Reinfeldt och några stycken till.

Jag råkar veta att reaktionen på den här artikeln säkert blir att "du har bott för länge utomlands och blivit amerikaniserad " (eller något liknande).

Med åren har jag lärt mig att detta anses som en dräpande beskyllning. En svensk ska vara svensk, svensk och ingenting annat.

Lik förbannat brukar jag svara att:

- Skulle jag inte ha lärt mig någonting under alla år härute i den ödemark de svenske kallar världen...?