Barack Obama. Ta inte fel: det är han som är huvudpersonen i krisen i Gaza.
Israel försöker, med hårda medel, skapa en situation "på marken" där Hamas ligger på golvet. Inte utslaget, inte KO, men nere för räkning, inte kapabelt att ställa till mer jävelskap på några månader. Stillestånd, brukar vi kalla det.
Hamas, å andra sidan, hoppas på att oroligheterna - läs: blodsutgjutelsen, kriget, eländet - ska fortsätta så att Obama, när han svurit presidenteden 20 januari, om lite mer än två veckor, måste ta itu med Mellanösternproblemet före allt annat. Kan USA tillåta att försvarslösa människor svälter, såras, dödas när man - kanske - kunde tvinga fram en fredsöverenskommelse?
Frågan är jättelik.
Den är det inte minst därför att den gäller så mycket mer än Gaza. Hur ska USA förhålla sig till den nya och militanta, fundamentalistiska islamismen? 11 september? Terrorism i det egna landet?

Israel har funnits i femtio år, alltid stöttat av USA. Hur ska man kunna förhindra att ett växande islamistiskt hat - kanske förstärkt med nya vapen, läs: kärnladdningar - leder till en katastrof?
Israel har rätt, all rätt i världen, att försvara sig mot raketangrepp från Hamas i Gaza. Men hur långt är det rimligt att gå? Hur många döda? Hur stor förödelse - och efterföljande fattigdom - ska man tillåta? Hur länge ska civilbefolkningen tvingas lida därför att en grupp fanatiker - relativt liten - tagit Gaza som gisslan, för all del efter fria val?
Allt detta är frågor som hamnar på Barack Obamas bord. Innan han ens flyttat in i Vita Huset.
I bakgrunden skymtar det värsta av allt: ett större krig. Israel är ett fruktansvärt sårbart land, knappt 22000 kvadratkilometer till ytan, ungefär 15 kilometer där det är som smalast. Man har fred med Egypten och Jordanien, men hur mycket fred - hur kommer det sig att iranska raketer levereras till Gaza via just Egypten?

Samtidigt är det givetvis viktigt - för Obama, för oss - att den konstiga regimen i Iran görs ansvarig, på allvar, för sina handlingar? Någonstans måste frågan ställas på rakt ut:
Vill Kina och Ryssland, som båda på olika sätt stöttar Iran, att landet ska få kärnvapen? Vill Putin och ledarna i Beijing verkligen att mullorna i Iran - bland dem svåra fanatiker! - ska ha tillgång till vapen som kan göra slut på den civiliserade världen?
Barack, jag hoppas på dig - bland annat därför att jag inte har speciellt mycket annat val...
Israel har haft krig med sina grannar 1948, 1956, 1967, 1973, 1978, 1982, 1991 (i form av raketattacker) och 2006. Sen 1956 har jag följt dessa krig, i de flesta fall som reporter på plats, i Israel och grannländer. Nu är vi där igen! Kan det fortsätta så här?

Det finns två svar: Det första är att vi har inget annat val. Varken du eller jag eller - antar jag - Obama kan tvinga grannarna i Mellanöstern att hålla fred. Carl Bildt är på väg till Jerusalem, men vad ska han göra? Argumentera (på sitt skickliga och övertygande sätt) men tämligen säkert för döva öron.
Eller - nummer två - hoppas att den Stora Smällen inte kommer. I varje fall inte för snart...