2009. Ett år från helvetet.
Det började med kriget i Gaza: Israel mot Hamas, blod och grymheter på löpande band.
Det slutade med att Barack Obama trappade upp insatsen i Afghanistan - sedan det norska Stortinget i ett allvarligt anfall av galopperande demens tilldelat honom Nobels fredspris.
Samtidigt stod självmordsbombarna som spön i backen, främst i Afghanistan, Irak och Pakistan: Kulor visslade, blod flöt och tv-apparater världen runt lystes upp av brand.
I Iran protesterade man mot president Ahmadinejad, en ovanligt läskig liten typ, blivit omvald med hjälp av omfattande fusk.
Det brann i Sverige också, tro inget annat: fler än en skola per dag, alltid anlagt. Epidemisk brottslighet i Rosengård och andra förorter. I Sverige fick arbetande Svennar aningen - jag understryker aningen - lägre skatter. Pensionärerna fick det däremot sämre ställt och regeringen lade fram ett förslag - idioti i norsk klass -som skulle tvinga döende att söka jobb.
I många andra länder skulle ett sådant förslag ha lett till att det ansvariga statsrådet åkte ut på häcken. I Sverige, Sverige mitt fosterland, blev reaktionen som vanligt en gäspning. Äldre står inte högt i kurs här: skotta själv ut dig ur snön, gubbjävel!
Bland de djupare, underliggande trenderna noterar jag framför allt två:
Papperstidningar av det slag vi har i dag, är döda, de vet bara inte riktigt om det. Nätet har tagit över och därmed tusentals individer och organisationer som hinkar ut information i aldrig tidigare skådade kvantiteter. Oändligt mycket av denna information är trams och mycket direkt lögn. Men, men, men censur blir mer och mer omöjlig, debatten vinner i djup och bredd och fler människor vet mer än någonsin förr. Det är värt en glödande applåd i vintermörkret (även från en gammal pappersmurvel).
Iran, Nordkorea och säkert andra fortsätter att producera kärnvapen. Det är en väg som till helvete bär. När blir det krig mellan Israel och Iran? Min gissning: snart. Och förödelsen blir ofantlig.
Under det onda år som snart är slut dog i praktiken Volvo och Saab, misskötta av Ford respektive GM. Trots en rad löften (läs: skitsnack) är båda företagen slut.
Kineserna tänker inte ägna sig åt välgörenhet och GM sitter på pottan. Det känns trist att behöva skriva det, men om vi i Sverige inte snart hittar på något annat att tillverka, är vi i trubbel.
Det är vi för övrigt ändå. Den finansiella krisen som började i USA i september 08 har gjort hundratusentals svenskar fattigare - och räddare.
Själv har jag förlorat ett antal miljoner, mer pengar än jag anade att jag skulle orka jobba ihop, fast än så länge på papper. Andra har drabbats värre: förlorat sina jobb, fått gå från huset. I USA är arbetslösheten över 10 procent, den högsta på 30 år, och i Sverige omkring 8, en skrämmande siffra.
Upptill detta: svininfluensan (som än så länge mest känns som en hysteriskt uppjabbad medieprodukt) och klimatförsämringen som hittills resulterat främst i FN:s mest omskrivna och mest misslyckade konferens hittills, den i Köpenhamn.
Någon värme har jag inte märkt. Däremot har jag skottat snö på Värmdö - tonvis! - varje dag. Stel i ryggen, men önskar likafullt Er Alla ett Gott Nytt År!
