De flesta svenskar är fjöligt imponerade av FN. Bara få vågar säga som sanningen är: Att den så kallade freds-organisationen är en skandal.
Men så är det.
FN är en skandal. Och tror du mig inte, så titta på kartan neråt Libyen. Eller Syrien. Eller Iran. Eller...
I Libyen fortsätter den galne Khadaffi flitigt att mörda sina landsmän. Dag efter dag, vecka efter vecka. Det är lika illa i Bahrain och på Elfenbenskusten och värre - ja, till och med det - i Syrien. Att total ofrihet råder i Kina och Ryssland behöver vi inte ens tala om...
Sanningen är, som alla vet, att FN sanktionerat vissa insatser mot Khadaffi, men - dessvärre - bara totalt ineffektiva. Betecknande för eländet är det svenska bidraget: åtta Gripen-plan som i stort sett inte får göra någonting utom att flyga över öknen och titta på.
Inte skjuta: aja, baja. Det man uppnår är dessvärre framförallt att hetsa upp galningen och hans legoknektar så att ännu fler civila libyer dödas eller lemlästas samtidigt som landet förstörs.
Det finns, brukar man säga, grader även i helvetet och vore jag libyer skulle jag möjligen glädjas åt att det är ännu värre i Syrien. Där pucklar envåldshärskaren Bashar Assad på sina stackars undersåtar - dussintals döda vareviga dag - utan att vare sig FN eller någon av världens stormakter gör något annat än rikta blicken åt ett annat håll. Kort sagt är det så att när arabvärldens tyranner nöjer sig med att döda sina landsmän, så är det grönt.
Men, men precis som påven saknar generalsekreteraren Ban Ki-moon ju soldater? Visst, så riktigt. Men han kunde ju, som Dag Hammarskjöld på sin tid, åtminstone försöka att få slut på eländet. Detsamma gäller den enda supermakten, USA, och de två tungviktarna Kina och Ryssland. Men, men, USA vill inte hamna i onåd i arabvärlden, där självständighet är lika med rätten att mörda och förtrycka (så länge man inte går över någon nationsgräns). Vad Kina och Ryssland beträffar har man inget speciellt emot kaos i den del av världen där västländerna köper sin olja.
FN är, det är väl känt sen länge, en papperstiger, en skyskrapa vid East River, där välvårdade diplomater snackar skit och inbjuder varandra till cocktailpartys. I princip finns det bara ett land som skulle kunna eliminera Khadaffi och snabbt få slut på bråket. Det landet är givetvis USA.
Min gissning är att kanske 5000 elitsoldater snabbt skulle kunna fånga in galningen och få slut på mördandet. Å andra sidan skulle man då få frätande kritik - vanliga, civila libyer är det inget pris på! - och stämplas för övergrepp och imperialistfasoner. Alltså väljer Obama, utan tvivel helt realistiskt, att göra ingenting.
Sanningen är att de senaste veckorna visar oss - blod och eld i TV varje kväll! - att arabvärlden, Egypten, Syrien, Tunisien, Libyen, Jemen, etc, etc - fortfarande är monumentalt ociviliserad. Mänskliga och medborgerliga rättigheter sitter i ett ris i skogen och han som har vapen gör som han vill.
Om allt detta tycker jag mycket illa. Men vad vanliga människor som jag tycker har inte den minsta betydelse. Påven, sa Stalin föraktfullt, hur många divisioner har han...? Och vad har Ban Ki-moon att komma med?
Utom skitsnack?
