Ulf Nilson

Trots lysande segrar så återstår problem

Publicerad
Uppdaterad
För många år sen, i början på 60-talet, rapporterade jag om de svartas befrielsekamp i USA. Jag stod några meter från Martin Luther King när han höll sitt stora tal - "I have a dream" - i Washington. Jag gick med i marschen mot Selma, Alabama, och blev arresterad i Philadelphia, Mississippi, av den sheriff, givetvis vit, som med stor sannolikhet var med och mördade tre civil rights arbetare, två vita, en svart. Jag hörde Malcolm X predika veckan innan han föll för en mörares kulor. När King mördades - för precis 50 år sen i dagarna - rapporterade jag.
Jag skriver inte detta för att skryta. Jag gjorde bara en reporters jobb: flyg dit, var med, berätta. Likafullt tränger två observationer sig på när jag ser tillbaka (händelsevis i Barak Obamas stad, Chicago, där vi ofattbart nog har snöstorm).
Observation nr 1: Obama var inte född på den tiden. Det förtryck som härskade då har han upplevt framförallt i Jeremiah Wrights tirader.
Men observation nr 2 är viktigare. Vi vann! Vi som ville jämlikhet mellan svart och vit (och alla andra) vann. Vi vann på grund av geniala ledare som King och, i lika hög grad Lyndon B. Johnson. Vi vann framförallt därför att miljoner vita slöt upp och förvandlade ett USA, där svart och vit lever okej - inte perfekt, men okej - tillsammans. Detta betyder givetvis att också många vita har problem.

Kommentatorn Patrick Buchanan sammanfattade perfekt häromdagen, när han skrev att cirka 600 000 slavar för länge, längesen, blev till 40 miljoner medborgare, som, glöm det inte, lever bättre än medborgarna i något "svart" land på jorden. Om detta - att experimentet lyckats mycket mer än misslyckats, sa Obama ingenting i sitt stora rastal häromdagen, det tal som fortfarande dominerar den politiska debatten i tv, radio, tidningar - och snacket man och man emellan.

I USA, precis som i Sverige, blir man alltid beskylld för att vara rasist om man skriver det jag just skrivit. Sanningen är inte alltid politiskt korrekt. Den har däremot fördelen att vara sann. Detsamma gäller följande uppgifter:
Proportionellt sitter sju procent fler svarta än vita i fängelse.
I det svarta Amerika föds 70 procent av barnen utanför äktenskapet.
Av vita brottslingar väljer tre procent svarta som offer. Svarta brottslingar väljer vita offer i 45 procent av rapporterade fall.
I somliga stora städer hoppar 50 procent av de svarta eleverna av före gymnasiet.
Med andra ord: trots de lysande segrarna på 60-talet återstår problem. Men beror de i dag verkligen på slaveriet som avskaffades i mitten på 1800-talet eller på segregationen som förbjöds i mitten på 60-talet? Att vita har ett stort ansvar är självklart. Men hur stort ansvar har svarta politiker, svarta predikanter och andra ledare? Hur stort ansvar har enskilda svarta medborgare?
Barack Obama har i dag alla chanser att bli USA:s näste president (särskilt som John McCain, 71, verkar gagga till sig).

Till hans heder måste
sägas att han erkände att vita, framförallt de fattigare, har all anledning att klaga på att man under lång tid diskriminerade mot dem. Kan han bidra till att få igång en realistisk debatt om ras och etnicitet (en debatt som vi förvisso behöver i Sverige också!) är han värd att bli president. Risken är dessvärre att gamla och överspelade fördomar - svarta är offer, vita är förtryckare - ger en skitig valkampanj och en president som vacklar in i Vita Huset - skadskjuten...

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida