Kan svenskar inte bli förbannade?
Sitter vi så fast i myten om vår egen förträfflighet – det nya, fast
snälla herrefolket – att vi vägrar att se verkligheten?
Jag var inne på frågan när jag skrev om sparkmordet på Kungsholmen och dödsskjutningen i Blekinge. Sen dess har vi haft ett par mord till, kanske 15–20 skolor har brunnit (!) och ett hundratal tjejer blivit våldtagna (!). Alltså måste jag upprepa min fråga:
Vad i helvete pågår här?
Frågan tränger sig hårdare på när jag läste en artikel i Sydsvenskan för ett tag sen. Den handlar om en 85-årig dam i Vellinge som fick hemtjänst i början på året. Hon skulle få hjälp med dusch och någon gång bad: ner i karet, upp ur karet. Men när hon begärde hjälp med att tvätta ryggen blev det nej. Den gamla damen hade fått axelleden krossad i en olycka och hon hade svårt med att borsta sig på ryggen. Men, nej, nej.
Damen, som tydligen inte var av det alltför vanliga, fäaktigt undergivna slaget, gick till Länsrätten. I början på denna månad kom utslaget. Som var ett avslag. Domstolen slog fast att kan kärringen inte tvätta sig själv på ryggen, så får det vara: Hemtjänsten får inte ställa upp.
Det första jag tänkte var, rätt självklart: Vad i helvete har domstolen med ryggtvätt att göra? Ska allting i Sverige regleras av byråkratin och dess nominella övervakare ner i minsta detalj (och till vettlösa kostnader)? Sen förstod jag rätt snabbt att ja, precis så är det. Regler, kontroll, beslutade däruppe, applicerade därnere. Människor har jobbat, slitit, betalat skatt men lyckades man inte bli rik (och vem blev det?) så sitter man där. Ingen jävla ryggtvätt gratis, nej du!
Jag har egna erfarenheter av det är. När min svärfar låg slagrörd och förlamad skulle svärmor lyfta upp honom i sittande. Han var tung och eftersom hemtjänsten var på plats bad hon om hjälp.
Det går inte, sa tjejen. Jag får inte.
Sånt är livet, sådana är reglerna. Gamla kärringars ryggar är förbrukningsvara: vi som råkat bli gamla ska ju ”bara dö”. Unga ryggar måste vi däremot spara med hjälp av reglementen, föreskrifter, scheman – allt detta bestämt efter konferenser, föredragningar (med overhead), diskussioner och beslut i diverse fullmäktige. I värsta fall får man låta domstolen bestämma: medborgarrätten bör inte få sträcka sig så långt som till ryggtvätt. Inte heller bör hemtjänsttjejerna få handla enligt eget omdöme. Det vore ju snudd på anarki!
Jag avskyr fusk, inte minst med sjukskrivningar. Att snylta på samhället är svineri. Ändå är jag skeptisk inför de nya sjukskrivningsreglerna. Kan politiker eller tjänstemän verkligen fastställa hur svårt ett ryggskott är? Eller en depression, så kallad utbrändhet? Är inte det viktiga att läkarna får rätt – och förvisso plikt – att göra hederliga undersökningar och fatta hederliga beslut? Kan hemtjänstens tjejer inte få handla efter eget omdöme och – vågar jag säga det – medmänsklighet?
Än så länge kan jag tvätta min egen rygg. Det viktiga är kanske ändå att jag försöker hålla den rak – så att jag kan ställa dessa frågor. Jag hoppas många blir förbannade. Jag hoppas att det händer nåt – äntligen…
