Över Vietnam har jag sett spårljusen komma upp mot vingarna på planet där jag satt; på marken har granaterna kommit så nära, så nära (tyckte jag åtminstone).
Så jag har varit rädd, hemskt rädd.
Ändå tycker jag att den rädsla som kommer smygande med åren är värre. Mycket värre! Man känner sig mer och mer ensam (även när man inte är det) och mer och mer försvarslös. Mer och mer b e r o e n d e av de andra...

Det är bakgrunden till att jag brinner för att alla vi som orkar och kan - framförallt de yngre, alltför få, som begriper nåt! - ska kämpa för att ge alla äldre ett värdigt liv. Vi (ja, jag skriver vi !) ska inte bli behandlade som besvärliga småbarn eller vårdpaket, köttklumpar som inte haft vett at dö. Vi är individer, människor, fram till vårt sista andetag.
I Sverige finns ungefär 800000 människor som släpar sig fram på garantipension, under 8000 i månaden. Det är en skandal...
Äldre får vänta längre i vårdkön ( de kan ju knäppa av och minska trycket!). Det är en skandal...
Äldre packas ner i sängen klockan 4 em för att personalen inte hinner med. Eller gitter. Det är en skandal...helt enkelt ett brott mot mänskligheten...

Jag kunde fortsätta länge till, men det behövs inte. Nästan alla ni därute vet precis hur det står till. Det gäller både vårdpersonal och - dessvärre! - även anhöriga. De flesta vet och snackar om eländet ibland. Men gör ingenting. I flera år nu har jag sysslat med äldre människors problem i Sverige - snackat, lyssnat, läst. Sakta har jag kommit fram till två slutsatser, inte särskilt märkvärdiga, men viktiga:

Den första är att systemet är alltför stelbent och byråkratiskt. I enlighet med något slags pervers tolkning av jämlikhetstanken (som på många sätt är en tvångströja) krävs att alla behandlas precis på samma sätt - trots att olikheten mellan individer är livets största tillgång.
Den andra slutsatsen är att vi måste få tillbaka f a m i l j e n som varit motarbetad åtminstone sen början på 70-talet. Vi stöptes om till ett kollektiv, Sverige upa.
Kunde vi inte ändra på det? Kunde vi inte försöka att lyfta fram den gömda, glömda och undanskuffade generationen i solskenet...?