Under de senaste månaderna har jag förlorat ohyggliga summor pengar på börsen. Miljoner. Faktiskt mer pengar än jag någonsin trodde att jag skulle få ihop. Jag är förvisso inte ensam.
En av de absolut viktigaste anledningarna till detta elände är att banker och bolåneinstitut i USA (där detta skrivs vid en solig strand) hinkat ut pengar till kreti och pleti på ett nära nog kriminellt sätt. Folk har fått låna, främst på sina bostäder, så väldiga summor att FLER ÄN HÄLFTEN av landets medborgare nu är skyldiga mer pengar än deras hus är värda. Konkurser, vräkningar och exekutiva auktioner står som spön i backen och siffrorna är skrämmande.
En kåk här i Florida som i fjol ansågs värd 400 000 dollar kan du idag ropa in för obetydligt mer än
100 000. Hundratusentals människor är plötsligt lusfattiga, vilket betyder att de inte köper bilar, inställer resor, skjuter upp klädköp och drar ner på mat och dryck.
Kort sagt befinner vi oss i en recession: en period när näringslivet krymper, investeringarna sackar – och folk blir arbetslösa. Just nu ser det mycket, mycket illa ut. Folk är rädda och – för att återvända till min egen story – nedgången är smittsam. Dag efter dag visar börserna i Stockholm och andra städer i världen röda siffror. Vi blir fattigare och fattigare.
Mycket beror det på att bankerna i jakt på högre volymer (och större bonusar till bossarna) blivit slarvigare och slarvigare. I Sverige går numera vart t i o n d e SMS-lån, särskilt populära bland ungdom, till Kronofogden. Att banker sprutar ut pengar utan att kräva den minsta säkerhet (och mot rena ockerräntor) är naturligtvis rent ut sagt för jävligt – det har ni utan tvivel hört i TV och sett i tidningarna.
Mindre ofta trycker man på en annan och viktigare sanning. Nämligen att heder och moral blivit bristvaror. Man vill ha allting nu – eller som ett av mina barnbarn säger – JÄTTENU!!! Senaste telefonen, spelaren, datorn, Thailandsresan, nattklubbsrundan och allt vad det är. Har man inte pengar så lånar man. Återbetalning – tja, tja, det ordnar sig alltid. Spara: nej, fy, då måste avstå från någonting som man vill ha. Okunnigheten är förfärande. Enligt en färsk undersökning vet 41 procent av ungdomen INTE vad ränta är. Faktum är att svenskarna som en gång i världen kämpade hårt för att ha en slant på banken numera är FATTIGAST i hela västvärlden. Enligt en grundlig utredning gjord av Dick Kling (och publicerad i boken ”Radhusproletärer och ombudskapitalister”) har hälften av svenskarna en nettoförmögenhet på
28 000 kr, INKLUSIVE bostad. Man lever, kort sagt, ur hand i mun och är därför fruktansvärt sårbar när kurvorna vänder neråt.
Här i USA försöker man vända utvecklingen med hjälp av räntesänkningar och en engångsskatterabatt – miljarder ska pumpas ut över landet under de närmste månadera. Förhoppningen är att optimismen ska komma tillbaka så att folk börjar köpa, vilket leder till att hjulen snurrar fortare och jobben blir fler. Tyvärr är jag övertygad om att man är överoptimistisk. Den yngre generationen – i Sverige lika väl som USA – är överbelånad och inte speciellt moralisk. I båda länderna lever hundratusentals pensionärer ruttna liv och bättre blir det inte på lääänge. 2008 är ett förlorat år, det står redan klart.
PS. Gråt inte för mig. Eftersom jag inte SÅLT några aktier stannar förlusterna på papper, än så länge. DS.
