Det är 40 år sen 1968 - ett hemskt år som borde strykas ur historien.
Jag inledde den gången med Tet-offensiven i Vietnam. När vi flög in från Bangkok med ett amerikanskt transportplan - en massa soldater och så Olle Tolgraven från SR och jag - slog spårljusgranater upp mot vingarna. Vietcong låg i utkanten på den jättelika basen Than son Nhut och försökte skjuta ner oss. När vi landat träffade en raket en ammunitionslåda. Elden sprakade som i helvetet och kulor flög åt alla håll. I baren tog fegisar som jag skydd - och till och med spillde! - men de flesta stod eller satt helt lugnt kvar och drack. Och spillde inte.

Lite senare sköt en galning Martin Luther King, en av de stora i vår tid. Strax efter sköt en annan galning Robert Kennedy. Jag flög över till Los Angeles för att rapportera och satt många timmar på hotell Ambassador - där de dödande skotten föll - och grubblade på om världen blivit galen. Det har jag frågat mig många gånger sen dess...
Samtidigt började eller snarare försnabbades utvecklingen av Sverige, pådriven av de fasansfulla, "revolutionära" "68-orna" med gaphalsar som Jan Myrdal i spetsen (självfallet putade magen fram under en proletär bryggarväst!).
"Folket" skulle, enligt direktiv från den självutnämnda "eliten", göra som folk ska göra, alltså underordna sig kollektivet, lämna barnen på dagis, betala högre skatter och - framförallt - lyda och foga sig, en gren där svenska folket är oslagbart.
År 69, vill jag minnas, sa en gammelsosse, Gunnar Sträng, att nu var alla viktiga reformer egentligen genomförda. Samtidigt utbröt med Olof Palme som påblåsare, den värsta lagstiftningskarusellen i historien. Riktningen var evigt densamma: fler regler, mer så kallad jämlikhet, mer kollektiv och som en självklar följd mindre individuell frihet.

Mot slutet på 1973 började, sedan Salvador Allende störtats (jag följde spelet på plats i Santiago) den väldiga flyktinginvandring som gjort Sverige multikulturellt. I dag har Södertälje långt fler irakier än hela USA - ja, än h e l a det USA som onekligen är skuld till kriget. Detta är en skam för USA men onekligen också ett problem för Södertälje, som sedan länge har problematiska invandrarområden där brandkåren måste ha poliseskort om man vågar försöka släcka bränder i vissa områden. Kort sagt har någonting spårat ur. Inte på grund av invandrarna, men på grund av att det svenska systemet - överväldigat och inflexibelt - har misslyckats med att integrera "de nya".
Att det knappast är tillåtet att ha kritiska synpunkter utan att bli stämplad som rasist, gör inte problemet mindre, snarare tvärtom.

I regleringarnas och kollektiviseringens fotspår fick vi en beroendekultur och en beroendegeneration (briljant skildrad av Pernilla Ström i DN häromdagen) som anser att det är statens plikt att försörja alla - att man inte ska "tvingas" att ta jobb. Materiellt har vi det trots allt bättre än någonsin inte minst beroende på den teknoligiska utvecklingen (såvida man inte är gammal och utan mobil och dator). Detta kan vi glädja oss åt.

Vi kan också glädja oss åt att världen runt fick 69-orna fel i ALLT.
Sovjet brakade ihop, tack och lov, och Kina gick från kommunism och svält till en ohöljd kapitalism som gett tiotals miljoner ett bättre liv (fast till priset av en hemsk miljöförstöring). Sverige är (olyckligtvis för oss) ett av de få länder där skuggan från 68 vilar tung, men världen i stort klarade sig bra, så det är bara att köra vidare.