En av mina kompisar i justitieutskottet heter Elisebeht Markström.
Hon är så kompetent att hon har varit en av dem som har blivit utvald från riksdagen som Sveriges representant i FN.
Elisebeht tillhör också den lilla minoritet i vårt land som får viga andra människor. För att få göra det krävs det bland annat att man har ett särskilt bra omdöme.
Och nu kommer vi till det märkliga. Elisebeht får alltså viga andra människor, men hon får inte bli vigd själv.
Hon vill nämligen gifta sig med en annan kvinna. I dag - i juli 2008 - är detta ännu inte accepterat i vårt land.
Visst är det konstigt att homofobin är så stark att det finns vissa människor som vill beröva andra det finaste som finns: att få gifta sig med den man älskar.
Även om det oftast är vänstern som har drivit på frågan om homosexuellas lika rättigheter har det funnits ett motstånd också i vårt parti. Av de omkring 200 lagar som jag var med och drev igenom som justitieminister fanns det förstås en hel del partikamrater som tyckte annorlunda.
Men det finns bara en lag som jag har blivit riktigt ordentligt utskälld för. Det var lagen som gjorde det möjligt för homosexuella att få prövas som adoptivföräldrar. Eftersom barnets bästa alltid skall gälla stod det klart att det inte var någon rättighet varken för homosexuella par - lika lite som för heterosexuella - att få adoptera ett barn. Det spelade ingen roll, jag blev utskälld ändå.
Nu har det ändå gått framåt, och vi fick ändå till slut majoritet för förslaget.
I dag finns det också en förkrossande majoritet i riksdagen för att införa en lag om könsneutrala äktenskap.
Det är bara det lilla partiet kristdemokraterna som bromsar. För att dölja sprickan i regeringen har man dragit det i långbänk. Det märker man när man ser handläggningen av det här lagförslaget jämfört med andra, t ex FRA för att ta ett aktuellt exempel.
När lagförslaget om FRA gick ut på remiss den 22 december 2006 ansåg regeringen att det räckte med ett par veckor över juloch nyår för att kunna ta ställning till för- och nackdelarna med den. När det gällde lagen om könsneutrala äktenskap beslutade man om 29 (!) veckor för att skriva en remiss. Varför det skulle behövas tio gånger längre tid för den lagen fick vi ingen förklaring till.
Medan ett färdigt lagförslag om FRA skickades till lagrådet en knapp månad efter att sista remissvaret kommit in till regeringskansliet, har det ännu inte skickats något lagförslag om könsneutrala äktenskap till lagrådet.
Nu har det gått sju månader!
Så här fungerar politiken när den är som sämst. Man säger något men har en helt annan agenda som man inte berättar om. Så hoppas man att ingen ska märka det.
Motståndare till lagen brukar antingen hänvisa till bibeln eller att med lagen om partnerskap är det så liten skillnad i praktiken. Men i bibeln står andra saker som man inte hänvisar till. Ingen politiker hävdar att kvinnan ska tiga i församlingen.
Men bibeln kan inte vara ett smörgåsbord, där man själv väljer de delar som passar för stunden. Och om det nu är så liten skillnad i praktiken, vad är det då att bråka om?
Nu är det hög tid att agera. Att vissa människor inte själva ska få välja vilka de ska få gifta sig med är inget annat än diskriminering. Elisebeht och andra ska inte behöva vänta längre.
Och för er som fortfarande kämpar mot homosexuellas lika rättigheter; glöm inte att störst av allt är kärleken!
DÅLIGT:
De hatbrott som begåtts mot homosexuella under årets Pride-festival.
BRA:
I slutändan kan inget hindra att homosexuella får samma rättigheter som alla andra.
