På alla sätt hade det varit bättre om Muammar Khadaffi hade fångats och ställts inför rätta för grymheterna mot sitt folk. Dels kom han lindrigt undan, dels finns det risk att han kommer­ att användas som martyr av sin anhängare. Visserligen har många av hans anhängare varit köpta, Khadaffis jakt på krigare har den sista tiden varit minst sagt panik­slagen. Jag känner till ­personer i Afghanistan som fått erbjudande om 10 000 kronor per dag för att sälla sig till hans trupper. Den typen av personer får nu nosa upp ett nytt krig som de kan tjäna pengar på.
Men det finns förstås folk som på riktigt stöttat Khadaffi och hans familj. Den nya libyska övergångsregeringen måste snabbt förhandla fram fred med dem och svepa bort alla konspirationsteorier om att Khadaffi lever så att det libyska folket känner sig säkra på att han aldrig mer ­kommer tala, lyssna eller styra. Detta är akut, men sannolikt den enklaste delen av fredsupp­byggandet.
Desto svårare är arbetet med att skapa en fungerande regim av de splittrade rebellgrupperna, samt se till att den inte faller i korruptionsfällan när utvecklingspengarna ­ börjar strömma in. Här ligger inte bara Libyens stora ­ utmaning utan också om - världens.

Levande historia visar hur svårt det är att bygga en ny nation. Att fälla en diktatorregim är bara början på en lång vandring. Irak och Afghanistan är aktuella exempel. Efter att Iraks dikator Saddam Hussein fälldes och greps 2003 drogs ett blodigt krig igång.
Trots att Usa dragit tillbaka de flesta trupper pågår fort­farande inre konflikter som skördar liv varje vecka. Talibanerna föll från makten för tio år sedan men kriget i Afghanistan är inne på sitt blodigaste år och den afghanska regeringen anklagas ständigt för korruption.
Det är svårt att bygga ett land och Libyens rebeller är i många fall unga och oerfarna. Vi vet lite om vad de vill. Hur ska ekonomi n balanseras? Vilket rättsligt system vill de ha? Hur ska folket utbildas? Vad blir kvinnornas roll?

Här bör både USA, EU och Sverige ta ett framtida ansvar efter att ha stöttat kriget mot Khadaffi. Inte genom att föra in mer vapen i landet utan genom att skicka konsulter med stor erfarenhet av statsbyggande, Libyen, dess kultur och möjligheter. Jag vet att konsulter står på rad för att komma in. Flera som jag har talat med i Afghanistan har så gott som packat väskorna och väntar på klartecken. Många ser bara dollartecken och en ny marknad, men förhoppningsvis slinker­ ­också ett gäng med som faktiskt kan och vill stötta Libyen i många år framåt.
Det finns många fallgropar för återuppbyggnaden av det sönder ­ fallna landet. Det är mång a vilsna hundar kvar. Men stannar den sammanhållning kvar som har le tt fram till Muammar Khadaffis fall och död - då kan festen i Libyen fortsätta.