Fler fartygskonvojer planeras till Gaza.
Konvojer som kommer lastade med dramatik och nya rubriker.
För rubriker är vad detta främst handlar om.
Det råder ingen tvekan om att hjälpkonvojen till Gaza 31 maj slutade i tragedi. Främst förstås för de nio turkar (en av dem amerikansk medborgare) som förlorade livet.
Men ur PR-synpunkt så blev den misslyckade expeditionen till Gaza en enda stor framgång för arrangörerna.
Aldrig förr har pressen på Israel varit så hård att bryta blockaden mot Gaza. Diplomatiskt börjar det bli Israel som står under belägring.
Och nu är nya konvojer på väg sägs det. Till och med skepp från Iran. Samma Iran som förstås - liksom Hamas - inte erkänner staten Israels existens.
Det är bland annat därför som Hamas nu vägrar acceptera de sändningar som fartygen i förra veckan förde med sig. De omtalade elektriska rullstolarna finns exempelvis vid den israeliska gränsstationen Kerem Shalom, på gränsen till Gaza, men Hamas vill än så länge inte ta emot dem.
En påminnelse om att detta är ett politiskt spel, mer än en fråga om humanitära aktioner. Hamas har vind i seglen för tillfället. Det är inget att jubla åt, men israelerna har sig själva delvis att skylla.
Visst, blockaden har försvagat Hamas möjligheter att angripa Israel militärt, men det är nog främst tack vare kriget kring nyåret 2009. Sedan dess har raketangreppen så gott som upphört.
Samtidigt har isoleringen lett till att Hamas kunnat skärpa sitt grepp om befolkningen. Hamas säkerhetsstyrkor skapar stabilitet med fruktan. Och organisationen plockar in miljarder på importen via de underjordiska tunnlarna till Egypten.
Palestinierna i Gaza betalar priset både i form av Hamas förtryck och Israels påtvingade isolering. Det är ingen munter historia.
Men det ger förstås rubriker. Ibland anklagas vi i medierna för att vara för negativa, och ett gammalt svar som vi brukar ge är att ett flygplan som landar är ingen nyhet, däremot ett flygplan som kraschar.
Vi ser något liknande i Mellanöstern. På Västbanken försöker president Mahmoud Abbas - och framför allt premiärminister Salam Fayyad - bygga upp grunden för en palestinsk stat genom att skapa fungerande institutioner befriade från maktmissbruk och korruption.
En viktig pusselbit är skapandet av den nya palestinska säkerhetsstyrkan som - med bland annat hjälp från USA - börjar ta form. Ekonomin tuffar även den på bättre än på länge.
Det är på sikt den viktiga storyn. Den som kan ge en framtida lösning på konflikten, en fungerande palestinsk stat bredvid en israelisk.
Men för tillfället är det åter Gaza som stjäl så gott som hela showen. Och den alltför välbekanta storyn om oförsonlighet, konflikt och död.
Med nya fartyg på väg till Gaza så kan det bli en het sommar. Om de är iranska så är det så gott som garanterat. Tyvärr.