Den inledande debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson om jämställdhet blev däremot rena pajkastningen. De föll ideligen varandra i talet medan de pratade förbi varandra. Schyman demonstrerade med pinsam tydlighet hur man inte ska "ta debatten" med Sverigedemokraterna. Programledaren Karin Hübinette ställde faktiskt mycket vassare frågor till Åkesson.
Som vanligt hänvisade han till siffror och programskrivningar som han ännu inte kunde visa upp. Det är en skicklig taktik - på så sätt slipper han besvärande faktakoll i direktsändning och kan ösa på med lösa antydningar.
Klart blev dock att SD:s "jämställdhetspolitik" består av en kampanj mot invandrarnas överrepresentation i våldtäktsstatistiken. Åkesson hyste stor empati för kvinnor som förtrycks av hemska män i andra länder och var ytterst mån om att förtrycket inte ska importeras hit.
Varken Schyman eller Hübinette ställde den naturliga följdfrågan - borde inte SD då verka för asylregler som gör det lättare för dessa förtryckta kvinnor, många av dem slöjförsedda, att få uppehållstillstånd i Sverige?